X-Men: The Last Stand

23 juni 2006

Regissör: Ratner, Brett

Originaltitel:

År: 2006

Längd: 104 min

Skådespelare: Hugh Jackman, Halle Berry, Ian McKellen, Famke Janssen, Patrick Stewart m.fl.

Den tredje och troligtvis sista delen i filmatiseringen av Marvels gamla serieklassiker X-Men har nu kommit och det är en film i den seriestil som vi vant oss vid de senaste åren efter att ha överösts med reklam för filmer som Daredevil, The Incredible Hulk, Spiderman osv, superhjältar som räddar världen i rasande tempo utan att lämna särskilt mycket plats till eftertanke.

X-Men: The Last Stand fortsätter tydligt på tvåan, X2: X-Men United, men är ändå en självständig film. Vi möter åter Wolverine (Hugh Jackman) och Storm (Halle Berry) som är de två viktiga polerna i filmerna; Wolverine en fysisk hjälte, ett endast halvtamt djur som instinktivt handlar för det han tror på medan Storm med sina psykiska krafter representerar en något mer återhållsam och eftertänksam filosofi och som dessutom tidigt i filmen nämns som den som skulle kunna ta över ledningen av mutantskolan efter den store grundaren Charles Xavier. Mutanternas situation har förbättrats i USA sedan senaste filmen, de har till och med eget departement med rådgivare hos presidenten, en stor, blåpälsad mutant som till skillnad från de flesta verkligen inte kan smälta in i människornas vardag och det mesta gar i rätt riktning ända tills ett läkemedelsföretag presenterar något helt nytt och revolutionerande: ett “botemedel” för mutanterna. Den onde Magneto (Ian McKellen) samlar sina styrkor för att krossa de svaga människor som ser mutanterna som sjuklingar istället för den nästa ras som ska styra efter den, enligt Magneto, “svaga arten homo sapiens” och X-Men tvingas ta strid för sin övertygelse att människor och mutanter kan leva i fred och samförstånd.

Filmen hade flera problem under produktionen; det mest uppmärksammade och största var problemet med regissör, efter att Bryan Singer, som regisserat de två första filmerna i trilogin, hoppat av uppdraget för att ta sig an ett annat stort superhjälteprojekt (Superman Returns) blev först Matthew Vaughn utnämnd att slutföra filmen, men inte heller han klarade av det utan en tredje regissör fick kopplas in, Brett Ratner. Att tre regissörer jobbat med samma film gör att den känns hattig och ojämn, det är inte ett enhetligt verk utan vissa delar känns splittrade och emotsägelsefulla, som en klippbok är det ibland lösa fragment som framträder på en gemensam men ganska intetsägande bakgrund.

Det finns egentligen också potential att göra mer av grundberättelsen i filmen som tyvärr inte utnyttjas, frågor som är mer aktuella än någonsin om bevakning av egna medborgare, misstro och utanförskap hinner nämnas men aldrig besvaras eller utvecklas. Dessutom är några prioriteringar i vad som faktiskt presenteras mer noggrant märkliga, nya karaktärer som får en välskriven bakgrund, i en förvisso mycket snygg inledning, försvinner plötsligt ut i periferin och syns nästan inte till efter att ha presenterats ordentligt, och andra mer centrala karaktärer känns löjligt tråkiga och stelt ädla.

Dessutom känns filmen lite för snabb, den är drygt en timme och fyrtio minuter lang, men skulle gärna kunnat byggas på lite mer för att kunna ge fler svar åt tittaren eller mer djup åt både hjältar och skurkar. Ratner regisserar effektivt men lite stressat, det introduceras så många nya karaktärer att det närmast blir svårt att särskilja alla utan bakgrund eller tid att vänja sig vid dem, Juggernaut är en rejäl kraftkarl, Angels vita vingar svävar ganska obemärkt förbi och likaså ytterliggare ett par nytillkomna.

Vad som hjälper filmen framåt är en småvitsig dialog, små punchlines som drar lite i smilgroparna, och ett på flera ställen fantastiskt bildspråk som dock tyvärr drunknar i datoranimationer och specialeffekter, för all del välgjorda sådana men på vissa håll för stora och störande. Det är en film skriven för en stunds underhållning och som sådan lyckas den, nästan. Det finns saker som stör upplevelsen och det saknas en del annat, för den som bara vill titta på snygg action bör väl dock till och med det här räcka. Godkänt och småtrevligt, men inte mer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *