| Meny |
| Användarnamn |
| Reklam |
|
|
|
| Torsdag den 29 juli 2010 |
| Reklam |
 |
 |
 |
| Navigation |
| Catahya > Forum > Litteraturforum > Vardaglig fantasy |
| Vardaglig fantasy | Antal svar: 34 |
| Julle · den 30 januari 2009, 11:02 | |
|
|
En diskussion jag skulle vilja tipsa om: http://www.piruett.se/2009/01/29/fantasyns-storsta-logn/ http://vetsaga.se/a/?p=265 http://annien.wordpress.com/2009/01/30/hard-och-mjuk-fantasy/ http://vetsaga.se/a/?p=269 Kort sammanfattning (inte tillräckligt utbroderad för att man faktiskt skall förstå vad som sägs, så läs inläggen istället): det började med att bloggen Piruett vände sig mot bilden av att fantasy kan handla om vad som helst, eftersom den i praktiken följer vissa konventioner och alltså aldrig kan bli för vardaglig. Jag tyckte att den visst kunde det i vissa fall, även om konventionerna finns där, men att det inte riktigt säger så mycket om litteraturformen (men kanske lite mer om marknadskategorin) ändå. Landet Annien spann vidare om fantasy som handlar om människor, där det fantastiska mest utgör en kuliss, och om skillnader mellan hård och mjuk fantasy, analogt med hård och mjuk science fiction. Jag tyckte att blev förvisso intressant men ändå lite konstigt. |
| #1 · nymfetamin · den 30 januari 2009, 13:27 | |
|
Intressant diskussion. Edlund har ju onekligen en poäng (en hel massa faktiskt) men det borde ju finnas undantag som pekar i en annan riktning. Jag har inte läst ett ord av de Lint så lämna gärna tips vilken av hans böcker som bryter mest mot den här typen av konventioner. |
| #2 · Julle · den 30 januari 2009, 16:57 | |
|
Glo kan säkert kommentera det bättre än jag kan; han har läst mycket mer de Lint. |
| #3 · Glo · den 30 januari 2009, 17:20 | |
|
#1 Rent spontant skulle jag säga Trader, som, till största delen, bara innehåller det fantastiska i att en person vaknar upp i en annan persons kropp/liv. Boken handlar om vad den här personen gör med sitt nya liv och relationerna han får med paketet (berättat hur flera personers vinklar, där minst tre stycken kan sägas vara huvudpersoner). En bra bok, överlag. Annars skulle jag säga: läs novellsamlingarna. Det är lite blandat med hur mycket plats "magi" tar upp, men det finns många noveller där det verkligen bara är en bakgrund, som sällan utvecklas eller förklaras något närmre. |
| #4 · nymfetamin · den 30 januari 2009, 17:32 | |
|
#3 Tack, de verken är noterade. Får väl se när jag har tid att läsa dem. Trader lät ju onekligen intressant. Och lite bra noveller går ju faktiskt att klämma in någonstans. |
| #5 · Julle · den 30 januari 2009, 18:00 | |
|
"Saskia" är nog min favorit-de Lint-novell. Finns i Moonlight & Vines. |
| #6 · Julle · den 30 januari 2009, 18:01 | |
|
Det som är intressant med de Lint är ju att han tillhör de där undantagen som inte bara skriver vardagligt med fantastiska inslag (för det finns det många som gör), utan också marknadsförs som fantasy. |
| #7 · Smeg · den 31 januari 2009, 17:14 | |
 |
Hm, med de olika artiklarna i ryggen så kan jag faktiskt påstå att jag är på god väg mot "sammetsmjuk" Fantasy med en hel del rosentaggar. |
| #8 · Glo · den 1 februari 2009, 00:02 | |
|
#5 Ett ypperligt exempel. En av de bästa, helt klart. :) de Lint har flera noveller med en person i titeln som brukar vara mycket bra. Paperjack, The Conjure Man, Tallulah, The Buffalo man, och några till. Jag vet att många av de här bara har den "minimala gränsen" av fantasyelement för att det fortfarande ska vara fantasy. Men det var länge sedan jag läste dem, så jag kan inte peka ut vilka exakt. Däremot läste jag om en för några minuter sedan: The Bone Woman (finns i The Ivory and the Horn). Det är en bra, och kort, novell om en fet kvinna som går omkring och pratar med bland annat hemlösa, samtidigt som hon verkar hitta ben lite överallt. Berättade i första person av en man som får syn på henne och blir nyfiken (för att när han försöker prata med samma människor så är de alltid någon annanstans). Den här kvinnan är "fantasydelen" av novellen, och det hon gör rent praktiskt beskrivs på slutet i någorlunda detalj, men vad som egentligen händer och varför lämnas öppet åt läsaren (och om det faktiskt händer överhuvudtaget). Bra exempel på vardaglig fantasy. Och Charles de Lint är det bästa exemplet jag kan komma på överlag, vilket jag inte är ensam om tydligen. Men när det kommer till romanerna så har de, ur den här vardagsvinkeln, en brist. Ofta så består böckernas klimax i mer djupgående episoder i det "otherwordly". Vilket i sig kan vara bra eller dåligt, beroende på vad man är ute efter. I vissa fall fungerar det alldeles utmärkt, medan det i andra fall hade blivit betydligt bättre om vagheten fått stanna kvar hela tiden. I en av mina favoritböcker, alla kategorier, Someplace to be Flying, ställer jag mig något tveksam till slutet. Vilket i och för sig bara är bevis på hur bra resten är. #6 Sant. Och bara för sakens skull: de Lint skriver (eller skrev, åtminstone) vanlig konventionell fantasy också. Men hans "vardagsfantasy" marknadsförs också som fantasy. Men nog om de Lint. Det här är ett intressant ämne. Och det ligger väl en poäng mellan raderna i Edlunds trollinlägg (det var ärligt talat min första tanke: hade det har skrivits på ett forum hade det fått en "don't feed the troll"-kommentar med en gång. Men jag kanske bara har läst för lite av Edlunds blogg. Nåja). Jag tycker att det både är teoretiskt och praktiskt möjligt att skriva vardaglig fantasy, men det görs alltför sällan. Eller, rättare sagt, jag har hittat alldeles för få verk. Intresset kanske inte är så stort? Jag (eller vi, snarare) letar på fel ställen? Det är synd, med tanke på hur bra ovanstående författare kan lyckas. Och jag tycker inte att det skulle behöva vara begränsat till vår tid. Försök görs: jag recenserade Emily Gees Theif With no Shadow för något år sedan, en debut som tyvärr inte var särskilt bra, men som försökte lägga fantasyelementen i bakgrunden. Majoriteten av boken utspelas på en döende bondgård, med två syskonpar (har jag för mig), vars relation byggs upp (och ner) under tiden som går. Fantasyelementen ligger nästan uteslutande i personernas historia, och skapar ramen för situationen de är i. Men det lyckas inte riktigt, eftersom de få fantasyelement som ligger i deras nutid är rätt värdelösa. Men det skulle kunna ha varit bra. Med det sagt, för den här gången, så tycker jag att det är jätteroligt att en sådan här diskussion kan skapas på svenska fantasybloggar (och forum). :) |
| #9 · Smeg · den 1 februari 2009, 18:37 | |
|
Funderar lite smått om problemet ligger i genren som sådan, eller i genreindelningen av vissa verk. Jag går liksom Julle i det sista stycket i sin artikel på det senare. Att marknadsföra ett verk som Fantasy innebär trots allt att man per automatik begränsar sin läsekrets. Det är då inte konstigt att i alla fall svenska förlag och författare drar sig för det. Så vi som söker efter vardaglig Fantasy får nog helt enkelt mindre gå på genrebeteckning och mer på innehåll. |
| #10 · Glo · den 1 februari 2009, 18:53 | |
|
Jag är ju plågsamt långsam ibland. Här. The Wind-Up Bird Chronicle, av Haruki Murakami: http://www.catahya.net/litteratur/recensioner.asp?id=682 Vardagsfantasy som helt går ifrån konventionerna. |
| #11 · Julle · den 1 februari 2009, 21:28 | |
|
#8: Nej, det var nog inte alls något trollinlägg. Jag har faktiskt svårt att se hur du läser in det över huvud taget, måste jag erkänna. |
| #12 · Glo · den 1 februari 2009, 22:40 | |
|
#11 Jag skulle tro att det beror på våra definitioner av troll, och hur mycket vikt vi lägger vid det. Vem vet, det kanske är jag som trollar? #9 Men hur ska vi hitta böckerna? Som jag skrev i #8 "Jag (eller vi, snarare) letar på fel ställen?" |
| #13 · Brandoch Daha · den 1 februari 2009, 22:48 | |
 |
Att trolla är inte samma sak som att slänga in en brandfackla. Att trolla är att jävlas bara för att jävlas, utan att vara intresserad av frågan egentligen. Att göra ett inlägg på ett forum för folk som bearbetar sexuella övergrepp och skriva att det inte är hela världen att bli våldtagen, det är något som kvinnor gillar innerst inne, det är att trolla. |
| #14 · Glo · den 1 februari 2009, 22:52 | |
|
#13 Jag som tycker om snälla troll... :( Men nej, med den definitionen är Edlunds inlägg inte ett trollinlägg. Helt klart. |
| #15 · Smeg · den 3 februari 2009, 14:21 | |
|
#12 Att hitta böcker, ja tyvärr får vi väl gå på de gamla beprövade sätten via rekommendationer. Jag har också en känsla av att om man letar efter lite udda böcker kan det vara en idé att titta på förlag som inriktar sig speciellt på det. |
| #16 · Jason · den 6 februari 2009, 23:47 | |
|
Roligt att det diskuteras men vad jag har för mig så finns det väl redan ett begrepp som kallas lowfantasy. Det är fantasyliknande historier utan eller med väldigt få övernaturliga inslag. (Vardagligt). Men det påminner ändå mycket om "vanlig" fantasy bl a p g a miljöerna m m. |
| #17 · Glo · den 15 februari 2009, 22:16 | |
|
#16 "The sword and sorcery genre is the style of fantasy writing most associated with Low Fantasy." http://en.wikipedia.org/wiki/Low_fantasy Av det lilla jag läst som kallas sword and sorcery så är det inte vad vi är ute efter i den här tråden. Men Wikipedia är ju trots allt Wikipedia, och inte alltid att lita på. |
| #18 · Julle · den 15 februari 2009, 23:21 | |
|
http://vetsaga.se/a/?p=269#comment-918 Poängen här är inte att det inte skall finnas färggranna och/eller dominerande övernaturliga inslag. Det är inte magin eller avsaknaden av magi som är grejen. Poängen är fokus på personer och deras liv, snarare än "rädda världen", "rädda riket" eller dylikt. Det är en helt annan sak. |
| #19 · Smeg · den 16 februari 2009, 07:50 | |
|
Alltså satan vad det kliar i mina fingrar. Jag vill inte säga alltför mycket, men om inte Gudarna hatar mig så dyker det upp en vardaglig fantasybok inom ett år. I centrum står en familj och dess liv och leverne. En psykologisk relationsbok, där pappan har lite underliga idéer om hur livet är och ska vara. |
| #20 · nymfetamin · den 16 februari 2009, 08:22 | |
|
#19 Låter trevligt. Hoppas gudarna gillar dig, eller åtminstone är distraherade vid rätt tidpunkt... |
| #21 · Smeg · den 17 februari 2009, 22:23 | |
|
Jomenvisst. Verkar vara rätt svalt intresse i övrigt ;) Nåja, det ligger faktiskt ett kapitel här: http://tinyurl.com/27mzhj Observera att detta är mitt i boken, så en hel del har ju hänt innan liksom typ... och Obs! SPOILER! (lite iaf) Redigerat 2009-02-17, 22:51 av Smeg |
| #22 · Glo · den 17 februari 2009, 23:28 | |
|
#21 Vi är fortfarande lite chockade, kanske. En svensk? Vardagsfantasy? En catahyan? En författare? Det går inte att säga "välj 4" om den raden. ;) Jag tycker att det låter spännande! Tänker inte läsa något nu dock, eftersom jag avskyr att läsa stycken mitt i böcker (som vissa pocketutgåvor gillar att ha i slutet. Argh). Angående vardagsfantasy. Om Bron till Terabithia-boken är som filmen är det ett utmärkt exempel. Någon som har läst den? Skriven av Katherine Paterson. |
| #23 · Brandoch Daha · den 18 februari 2009, 08:58 | |
|
#22: Ja, den var kurslitteratur när jag läste Engelsk barn- och ungdomslitteratur som delkurs i Engelska B. Minns inte så mycket, men den var bra. Inte himlastormande bra, men bra. #19: Naturligtvis låter det kul! Jag ser fram emot att läsa den. |
| #24 · Jason · den 24 februari 2009, 15:52 | |
|
#17 Jo, jag tror det är det... "Med lågfantasy eller low fantasy menas vanligen en fiktion som utspelar sig i en fiktiv, lågteknologisk värld med få eller inga fantastiska/övernaturliga inslag (magi, fabelvarelser med mera)." http://sv.wikipedia.org/wiki/Low_fantasy #18 Jaså. Men då är det väl lowfantasy som inte är episk? |
| #25 · Jason · den 24 februari 2009, 22:49 | |
|
#21 Lycka till då. Det ser ganska ljust ut för mig också faktiskt. Jag blir förmodligen färdig med en roman det här året om inte gudarna är mer emot mig än de brukar. Har ju bara fyra kapitel kvar att skriva. Det ska jag väl klara... Men frågan är om den blir bra nog... Annars får jag väl skriva om en massa och då kanske jag ändå inte blir färdig. |
| #26 · Julle · den 27 februari 2009, 11:01 | |
|
#24: Jag tycker att det är svårt att diskutera utifrån sådana här begrepp, eftersom de är så dåligt definierade: folk har en uppfattning om vad de betyder, men uppfattningen behöver inte nödvändigtvis vara densamma hos personerna som försöker diskutera det hela. Lågfantasy är förvisso inte gärna episkt, eftersom det är ont om stora trollkarlar, förtrollade svärd et cetera, men det behöver inte så att säga ligga ett fokus på personerna för det, medan det är vad som helt och hållet skulle definiera mjuk fantasy enligt diskussionen. Det är två olika saker. |
| #27 · Smeg · den 27 februari 2009, 12:13 | |
|
Jag gillar begreppet "vardagsfantasy". Mjuk fantasy tycker jag inte alls om. Varför skulle den vara "mjuk" liksom? Om jag tänker tillbaka på det som skrevs i bloggen som hänvisas till ovan så var det ngnt i stil med ett önskemål om "mig äger ingen" i fantasymiljö. Jag skulle väl knappast sätta "mjuk" som en beskrivning av "mig äger ingen". Eventuellt skulle relationsfantasy kunna passa, men det känns som ett krångligt ord, och kanske lite snävt också. |
| #28 · Julle · den 27 februari 2009, 12:25 | |
|
Jag gillar begreppet "vardagsfantasy". Mjuk fantasy tycker jag inte alls om. Varför skulle den vara "mjuk" liksom? (Är låg fantasy "låg"? Et cetera.) |
| #29 · Charon · den 27 februari 2009, 15:25 | |
|
Edlund skriver: En bok som Mig äger ingen skulle aldrig kunna skrivas som fantasy, även bortsett från den självbiografiska aspekten. Rätta mig gärna om jag har fel. Visa mig en fantasyroman som handlar om en flickas hårda uppväxt och där hon inte [...] Edlund har naturligtvis en poäng, annars skulle hans bloggpost aldrig ha givit upphov till en lång diskussion. Samtidigt är det ganska uppenbart att han blandar ihop kan göra med faktiskt gör, vilket ju Julle är inne på i det första av de länkade posterna på Ampersand. Hade Edlund nöjt sig med att säga att "i fantasygenren skriv inte berättelser av den här typen, och därför måste man leta i annan litteratur för att hitta dem" hade uttalandet varit okontroversiellt och egentligen bara varit ett annat sätt att säga det som Julle också konstaterar, nämligen att "ingen vettig, litteraturintresserad människa enbart läser fantasy." Det som gör Edlunds text kontroversiell är ju att hävdar att fantasyn till sin innersta natur, som genom en naturlag, är bunden till en snäv uppsättning konventioner, men någon egentlig argumentation för detta påstående presenterar han inte. (På den punkten lyckas ju Julle bättre bara genom sitt enkla konstaterande att fantasyelement används för att de tillför något.) Han hänvisar bara till konventioner, som i förekommande fall inte ens reflekterar en hel del av den moderna fantasyn. Konventioner säger en hel del om vad som är vanligt och förväntat inom en kultur, men de utgör aldrig absoluta regler för vad som är möjligt. Sedan blir det direkt ohederligt när han försöker göra poäng av att några av de mest kända, episka fantasyverken (som med A Song of Ice and Fire som möjligt undantag inte ens betraktas som särskilt bra i fantasyfandom) blir löjliga om man försöker föreställa sig dem som diskbänksrealistiska. Naturligtvis finns ingen Sagan om Belgarion som bara handlar om Ce'Nedras graviditetsproblem, men så skulle en fantasyberättelse om en flickas förhållande till sin försupne far knappast heller se ut, och det vet Edlund självklart om. Det han försöker göra är att påstå att all fantasy måste se ut som Eddings, Jordan eller Martin, vilket ju är uppenbart och bevisligen osant. Det är någonstans här jag blir övertygad om att Edlund egentligen inte alls är ute efter att diskutera vad som kan avhandlas i fantasyform och på vilket sätt, utan bara efter att såga den existerande fantasylitteraturen genom lika delar halmgubbeargument och kritik för att större delen av fantasylitteraturen inte är något den aldrig utgett sig för att vara (och därmed är vi tillbaka på det enkla konstaterandet att de flesta litteraturintresserade förmodligen läser mer än bara fantasy). |
| #30 · Julle · den 27 februari 2009, 15:38 | |
|
I slutändan måste man också ställa sig frågan: varför, annat än för att bevisa att man minsann kan och för sakens egen skull, skulle man egentligen skriva en sådan fantasyberättelse? Som påpekat: fantasyelement används där de kan tillföra berättelsen någonting. Jag har svårt att se varför jag, om jag skulle skriva en diskbänksrealistisk berättelse om graviditetsproblem, skulle gå igenom besväret att skapa en magisk sekundärvärld och vad tusan den egentligen skulle tillföra berättelsen. Saker blir inte sämre av att vara fantasy, men de blir inte per definition bättre. Möjligtvis skulle jag förstås kunna ta hjälp av enstaka fantasytroper, men att döma av http://www.piruett.se/2009/02/05/var-ar-min-toasitsfantasy/ är det inte vad som efterfrågades det heller. |
| #31 · Brandoch Daha · den 27 februari 2009, 16:28 | |
|
Jag har precis läst Tehanu och Tales from Earthsea. Dvs en massa fantasy om, bland annat, åldrandets problem och könsmaktsstrukturen i samhället. |
| #32 · Jason · den 27 februari 2009, 21:46 | |
|
#26 Men det där är väl inget som rör fantasy specifikt? Jag menar... Om det är fokus på personerna eller på andra saker. Det är väl ganska allmänt? Om vi jämför med hård kontra mjuk sf: Det är nog så att hård sf anklagas för att inte fokusera på personerna, men jag tycker inte alltid att det är sant. (Bara ganska ofta). Ibland kan även hård sf fokusera på mänskliga problem, m m... Att det kallas hård sf handlar nog snarast om att det är en ganska extrem och skruvad litteraturform men den behöver inte BARA handla om teknik, maskiner, rymdresor, etc, etc. Om vi tar Robin Hobbs böcker som antagligen kunde kallas "hård" fantasy, d v s den är inte vardaglig så innehåller den ganska detaljerade och realistiska personporträtt. Det är ingen vardagsfantasy för det, och Tehanu är (vad jag minns) ingen vardagsfantasy den heller. |
| #33 · Brandoch Daha · den 28 februari 2009, 10:09 | |
|
Den är vardagsfantasy ur fantasyperspektivet. Jag tror att du gör misstaget att tro att "vardagsfantasy" måste handla om något som är vardag i vår värld för att passa in på beskrivningen, och då är det ju definitionsmässigt inte fantasy längre. |
| #34 · Charon · den 5 mars 2009, 11:38 | |
|
#30: Det var lite det jag menade när jag parentetiskt konstaterade att du, Julle, argumenterar bättre för Edlunds ståndpunkt än han själv gör (eftersom han själv inte presenterar ett enda argument). Hur som helst, en poäng med att skriva sådan fantasy skulle kunna vara att nå ut med sina tankar till en publik som kanske aldrig skulle läsa dem om de skrevs som socialrealism. Precis det är ju vad Ursula Le Guin gör när hon återvänder till Earthsea i Tehanu och Tales from Earthsea, som #31 konstaterar. En annan anledning kan vara att det är i fantasyformat som en författare är bekväm med att uttrycka sig. Så nej, det finns givetvis ingen poäng i sig med att skriva om sociala/medicinska/psykologiska/etc. problem i fantasyform -- det torde knappast ge frågorna en bättre behandling genom bara genom berättelsens format -- men jag har alltså inte så svårt att föreställa mig "sekundära" anledningar till att göra just detta. #33: Bra och viktig poäng. Sedan ser jag i och för sig ingen motsägelse i att behandla i alla fall vissa former av vardagsproblem i vår värld i fantasyform. Det är möjligen inte det bästa exemplet, men Inger Edelfeldts Skuggorna i spegeln har ju ett underliggande tema om att vara inåtvänd och känslomässigt lätt labil tonårstjej i Stockholmsförorten. (Sedan tycker jag tyvärr i alla fall att det inte är någon särskilt bra bok, men det är en annan diskussion.) |
| Svara på inlägg | |||
|
|||