A Song of Ice and Fire (bok 1-3)

21 september 2004

Författare: Martin, George R.R

Serie: Fristående

George R R Martins fantasyepos A Song of Ice and Fire har hittills kommit ut i tre delar (A Game of Thrones, A Clash of Kings och A Storm of Swords). En fjärde del, A Feast for Crows, är på väg men tycks av allt att döma dröja ett tag till.
Läsaren möts av en medeltida fantasyvärld och får röra sig i kretsarna av de rika och mäktiga familjer som slåss om makten över kontinenten Westeros. Tack och lov upphör alla likheter med standardfantasy mall 1A där. Alverna och orcherna är utbytta mot andra tveksamma existenser. Magin lyser med sin frånvaro i den första boken men dyker upp alltmer i de andra – dock ingen ”vifta-med-trollstaven-och-säg-en-ramsa”-magi utan lite mer mystiska och mörkare varianter. Livet är inte lätt att leva oavsett om man är högboren eller bonde, och intrigerna är minst sagt invecklade. Och man ska ha klart för sig att bara för att en person är med bland berättarna så betyder inte det att personen är odödlig.

Martins absolut starkaste kort är karaktärerna. Han är en fantastisk karaktärstecknare, som låter sina huvudpersoner framträda på ett fint sätt i olika scener. Personer utvecklas och förändras. Typer som verkar osympatiska från början visar sig ha försonande drag, och även de mest ädla hjältar kan hysa mindre trevliga känslor. Det här är riktiga människor som beskrivs.
Några få personer känns dock lite som schabloner. Främst tänker jag på Cersei Lannister (den undersköna, elaka drottningen). Det är dock värt att notera att flera av de schablonlika personerna har fått både djup och en egen röst under berättelsens gång, så jag misstänker att även Cersei kommer att få viss upprättelse då hon är en av berättarna i kommande A Feast for Crows. Ett par av bipersonerna känns också en aning schablonartade, men inte så mycket att det stör.

En annan sak som är trevlig med Martin är att ingenting är svart eller vitt i hans böcker. På alla sidor i den pågående maktkampen finns det både goda och onda människor, och soldaterna torterar och våldtar lika glatt på alla sidor. Eftersom det finns flera berättare får vi också höra olika historier ur helt skilda synvinklar — ett tydligt exempel är hur den döde prins Rhaegar beskrivs av dels de som tog tronen från hans far och besegrade honom i strid, dels vad hans lillasyster Daenerys har hört berättas om honom. Greppet med olika berättare är på det hela taget lyckat. Den enda nackdelen tycker jag är att det ibland leder till irriterande hack i handlingen. När ett kapitel slutar med ett spännande avslöjande eller en viktig ledtråd som sedan inte nämns förrän hundra sidor senare har man nästan hunnit glömma av vad det var frågan om. Eftersom det tyvärr också är så att alla personer inte är lika engagerande (man får ju sina favoriter) så blir man ibland lite frusterad när man inser att man inte får läsa mer om en viss person på ett bra tag …
I övrigt bygger Martin upp sin intrig mycket väl. Han kryddar med antydningar och ledtrådar som lockar läsaren att använda hjärnan och försöka klura ut vad som komma skall. Ibland lyckas man, ibland tar intrigen helt oväntade vändningar. Hans mörka realism blir allt tydligare ju längre in i böckerna man kommer. Där finns smuts, brutalt våld, varande sår och avföring — det är ingen vacker värld han skildrar. Världen kanske kan upplevas som lite väl mörk ibland, präglad som den är av lidande, sjukdom, död och en fruktansvärd kvinnosyn. Å andra sidan känns den väldigt realistiskt och är väl genomtänkt.

På minussidan är väl först och främst de överdrivet stora tidsperspektiv som förekommer. Byggnader, släktträd och samhällsinstitutioner har tusentals år på nacken. Förvisso skulle det kunna vara så att all historieskrivning är felaktig och bygger på myt och saga (som när våra svenska kungar räknade diverse fornnordiska sagokungar bland sina förfäder) men det är lite märkligt att det mycket sällan — förutom när det gäller det gamla kungahuset Targaryen — talas om historiska händelser som ligger närmare i tiden är ett par tusen år.
Martin visar också en viss fixering vid maträtter och klädedräkter som jag personligen ibland finner lite störande, men det är en detalj i sammanhanget.
Sammantaget är A Song of Ice and Fire en fantastisk läsupplevelse, som bara blir bättre ju längre in i den man kommer. Den rekommenderas verkligen!

Not: I vissa utgåvor är A Storm of Swords uppdelad på två böcker (Steel and Snow resp. Blood and Ice). Serien började översättas till svenska men såvitt jag har kunnat få fram lades detta ner efter A Game of Thrones (I vargens tid/Kampen om järntronen).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *