Amatka

19 november 2012

Författare: Tidbeck, Karin

Serie: Fristående

Detta är författarinnans debutroman men hon har redan jämförts med Kafka efter novellsamlingen ”Vem är Arvid Pekon?” som hon utkom med 2010. Det finns verkligen något omisskännligt kafkaeskt över romanens småtorra skildrande av en framtida byråkratstat. Huvudpersonen Vanja ska göra en marknadsundersökning om hygienartiklar i den avlägsna och frusna kolonin Amatka, ta reda på vilka importbehov som finns. Vad vill invånarna där köpa från hennes uppdragsgivare?

Långsamt smygs fakta om människornas tillvaro in i texten, först liknar det mest en mörk karikatyr av Sovjetstatens kolchossystem fast i en stad, självförsörjande med underjordiska svampodlingar. Invånarna känner inget som helst behov av att köpa någonting från någon utanför sin koloni. Vanja själv känner ett allt starkare behov av att stanna kvar där. Hon har inget särskilt att återvända till och i Amatka hittar hon kärleken – och ett mysterium. För det pågår något riktigt obehagligt i kolonin, det finns rykten ingen vågar uttala högt och människor försvinner.

Som läsare sugs man långsamt in i romanbygget och det slutar med ett andlöst sträckläsande, man undrar var någonstans berättelsen utspelas; i framtiden eller på en annan planet, för verkligheten ser inte ut och beter sig inte som man är van vid. Vad är allting egentligen gjort av i denna dystopi? Varför måste man tala om för allting, alla ting, vad de är? Inte glömma att, exempelvis, säga “sko” till sina skor ett par gånger om dagen för annars börjar de omvandlas, bli konturlösa, smälta …

Det är gåtfullt spännande in i det sista när man lämnas med huvudet fullt av funderingar.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *