Angelology

2 juli 2010

Författare: Trussoni, Danielle

Serie: Angelology del 1

Nefilim – den oheliga och onda avkomman från änglar och människor – har funnits med ända sedan början av den mänskliga civilisationen. De har alltid haft tillgång till och lyckats tillskansa sig makt och rikedom, och rört sig oupptäckta bland mänskligheten. Ängelologisterna är långt ifrån lika rika, mäktiga eller inflytelserika som Nefilim, men deras främsta mål är att studera dem, samt stoppa deras framfart och till slut försöka utplåna dem. Detta arbete har pågått i generationer, men nu kan det komma att närma sig sitt slut. Nefilim börjar försvagas – en sjukdom som berövar dem på såväl vingar som liv härjar bland dem. Men det finns ett föremål som kan återställa dem till deras forna kraft – en himmelsk lyra med förmågan att rämna världen om den skulle användas på fel sätt. Både ängelologister och Nefilim jagar desperat efter lyran – de förra för att förstöra den och de senare för att utnyttja dess himmelska kraft.

Evangeline var bara tolv år gammal när hon flyttade in hos nunnorna på St. Rose. Sedan dess har hon knappt ens lämnat klostret. Nu, vid tjugotre års ålder, tar hon för klostrets räkning emot ett brev från en V. A. Verlaine där han frågar angående en brevväxling mellan klostrets framlidna abbedissa Moder Innocenta och en kvinna vid namn Abigail Aldrich Rockefeller. Evangeline lyckas hitta ett brev från Mrs Rockefeller adresserat till Moder Innocenta och det är upptakten till Evangelines inträde i ängelologins värld. Hon får reda på att större delen av hennes släkt bestod av framstående ängelologister, och att hennes rättmätiga plats är bland dem.

Danielle Trussoni har skrivit en modern thriller som inte är helt olik Dan Browns romaner, men vars stil påminner aningen om Carlos Ruiz Zafón – samma känsla av mörk mystik. Personligen anser jag dock att Trussoni är överlägsen i alla fall Dan Brown, ifråga om både skrivsätt och spänning. Trussoni har använt sig av till största delen Bibeln, men också lite mytologi till skapandet av änglarna i Angelology. Religion spelar överhuvudtaget en stor roll i romanen – Evangeline uppfostras ju till nunna och det är främst religiösa texter som ängelologisterna har att tillgå i sina försök att studera Nefilim och änglarna. I romanen spekuleras det inte i huruvida det finns en Gud eller något liknande – det är helt enkelt vedertagen fakta.

Boken inleds knappast i något rasande tempo – större delen av boken framskrider i ett ganska makligt tempo; det hela utspelar sig under endast två dygn. Den lyckas dock fånga läsarens intresse direkt från start, och håller sedan kvar det rakt igenom. Den är uppdelad i fyra delar, och i del nummer två flyttas man tillbaka i tiden och får följa en ängelologist vid namn Celestine Clochette, som i nutid är en åldrig nunna på St. Rose. Här berättas om hennes utbildning, samt om den expedition som detta sedan ledde till. Denna del är den jag tycker minst om eftersom den är alltför utdragen. Den sista delen däremot är, kanske inte helt oväntat, den mest händelserika och spännande.

Boken är onekligen välskriven, för att inte tala om välgenomtänkt, och spännande. Mycket som finns i Trussonis roman är klassiskt, nästan klichéartat – huvudpersonen finner ett gammalt brev, och det är upptakten till en rad livsförändrande händelser, och ett mycket gammalt och väl undangömt föremål med kraft att både förstöra och rädda världen ska finnas, för att nämna några exempel. Och protagonisten går från anonym nunna till hängiven deltagare i Expedition Rädda Världen och vidare. Det är alltså kort och gott en klassisk fantasyroman i förklädd till en modern thriller!

Skämt åsido, så finns det faktiskt en sak som jag inte riktigt gillar med Angelology, och det är Nefilims ondska. De är onda och hemska, en styggelse, och därmed punkt. Det finns inte rum för några undantag någonstans. Och visst är de Nefilim man får bekanta sig med under bokens gång maktlystna, äregiriga och skrupelfria, men att de, enbart på grund av blod och arv, ska vara outsägligt onda känns inte riktigt realistisk i en bok som i övrigt lyckas hålla en väldigt realistisk ton hela handlingen igenom.

Om det inte ha framgått tidigare i denna oplanerat långa recension, så är boken oerhört bra, för att inte tala om sträckläsningsvänlig. Jag rekommenderar den varmt och ser väldigt mycket fram emot att läsa efterföljaren.

Betrakta betyget som 4,5.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *