Bitter Angels

7 januari 2010

Författare: Anderson, C.L.

Serie: Fristående

Bitter Angels är C.L. Andersons debutbok, och är en blandning av Space Opera, Military SiFi och en spionroman.

Terese tillhörde en gång i tiden the Guardians, som är en slags fredsbevarande styrka som arbetar med anti-våldsmetoder, och är mitt uppe i familjelivet när hon motvilligt tar på sig ett sista uppdrag för att utreda sin mentors död i solsystemet Erasmus, där saker ooch ting börjar hetta till.

En stor del, närmare en tredjel av boken, går åt till introducera the Guardians, Tereses bakgrundshistoria, och den konflikt som uppstår mellan plikten och hennes familj.

När de äntligen är på plats i Erasmus börjar handlingen faktiskt komma igång. Man får dock inte reda på vad som egentligen pågår förrän de sista femtio sidorna då allting plötsligt händer i rasande fart. Så med tanke på det bristande djupet och det stegrande tempot i slutet av boken så får man nog säga att boken är mer intrigdriven än karaktärsdriven. Så det kanske inte är så konstigt att känns som att Terese & Co är fångade i händelser de inte riktigt förstår, vilket dock inte är en ursäkt för en serie, i mitt tycke, märkliga och ologiska handlingar, känslor och beslut.

Problemet är bara det att man inte får reda på varför handlingen rör sig i en viss riktining förrän precis i slutet. Vissa element i berättelsen känns missanpassade, utan att någon av huvudpersonerna för den delen höjer ögonbrynen, tills dess att saker och ting får sin förklaring.

Även om samhällssystemet Anderson bygger upp i Erasmus är intressant så kan jag inte låta bli att reta mig på det faktum att de bakomliggande orsakerna till att saker och ting ser ut som de gör helt enkelt inte går ihop ekonomiskt. Delar av det hela får dock sin förklaring i slutet, men då känns det på något sätt redan för sent.

Boken är skriven i första person, dock ur flera personers synvinkel. Jag kan så vitt jag minns inte komma ihåg någon annan bok med ett liknande upplägg. Jag brukar tycka att det är intressant när författare prövar nya saker, och vänder på invanda tankesätt. Första person fungerar dock, i mitt tycke, enbart om man har karaktärer med ett tillräckligt djup, och det känns inte riktigt som det är fallet här. Av alla berättare så är det egentligen bara två personer, Terese och Amerand som får någon form av eget liv. En del av problemet är att ett flertal av de andra personera aldrig får tillräcklig med utrymme för att komma till liv.

Även om Bitter Angels har en hel del intressanta idéer så har den allt för stora problem båda när det kommer till handling och karaktärer för att bli riktigt bra. Det är dock en debutbock, så det kan mycket väl bli betydligt bättre med tiden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *