Black Sun Rising

30 maj 2005

Författare: Friedman, C.S.

Serie: Coldfire del 1

På planeten Erna nära galaxens lysande centrum finns naturkraften Fae, strömmar av kraft som flyter upp ur planetens innandöme och kan förändra den fysiska verkligheten. I alla tider har den hållit livet på planeten Erna i en slags aggressiv och snabbt föränderlig balans… ända tills människorna kom i ett skepp från den fjärran Jorden. Människan förde med sig intelligens, tankar och medvetenhet. Fae började manifestera människans drömmar… och mardrömmar.

Över tusen år efter det stora offret har människorna lyckats skapa sig ett samhälle på Erna och har till någon grad lyckats tämja Fae till att tjäna dem. Men en skugga börjar krypa in i människornas länder och stjäla deras minnen och deras kunskap, en skugga som oroar till och med Jägaren, en skoningslös odöd som offrade sin familj på det grymmaste vis för att få evigt liv.

Jägaren, tillsammans med prästen Damien, trollkarlen Senzei och adepten Ciani, beger sig mot Världens Ände för att söka efter Cianis förlorade minnen och finna källan till den ondska som sakta invaderar människornas länder. Men Jägaren kan endast färdas om natten, och när den sanna natten faller förvandlas Erna till ett kaos av mörk Fae som drar sin näring från människors rädsla och på ett ögonblick kan förverkliga de grymmaste mardrömmar.

Black Sun Rising känns underbart fräsch på många sätt. Det mest slående är själva världen – det är sällan en författare lyckas skapa en värld som i sig själv, i sitt eget grundkoncept, lyckas vara så oerhört skrämmande och mardrömslik som Erna. Språket är också fräscht för att vara fantasy, det är i allra högsta grad modernt och har många moderna ord och uttryck och koncept, vilket hjälper till att förmedla känslan av att människorna i boken är ättlingar till de rymdfarande människorna – de må ha tagit flera steg tillbaka när det gäller teknologi för att kunna överleva på Erna, men de har bevarat ett modernt språk. Vidare ger även karaktären Jägaren (vars namn jag inte ska avslöja i recensionen) en känsla av fräschhet till historien. Han är avgjort ond på alla sätt och vis, och ändå blir man som läsare oerhört fäst vid och fascinerad av honom. Det är sällan man får läsa om så renodlat onda personer på de ”godas” sida.

Jag funderade på att ge boken en femma, men kan inte gå högre än en stark fyra, för det finns ett par saker som kunde ha varit bättre i den här boken. Det första är att vissa av karaktärerna utvecklas lite för lite, till förmån för Jägaren som utvecklas enormt. Detta gör det lite svårt att få grepp om vissa av de andra karaktärerna. Det andra som kunde ha varit bättre är resandet. Man reser omkring enormt mycket i den här boken, och ibland blir man nästan lite matt av att få nya platser och nya intryck hela tiden. Friedman gör ett mycket bra jobb med att beskriva hur landet ligger, men ibland känner man att en karta eller en lite mindre flackande resväg kanske inte hade varit helt fel.

Detta åsido, så är Black Sun Rising en fantastisk bok. Trots sina 600 sidor lyckas den verkligen underhålla och gripa tag, redan från första kapitlet. Det är Jägarens arrogans och grymhet, planeten Ernas mystiska strömmar av Fae, Friedmans underbart skickliga beskrivningar av människors medvetande, de inre resorna, de häftiga action-scenerna, de groteska bitarna som man inte bör läsa precis efter maten… ja, Black Sun Rising är en mörk, brutal och mardrömslik fantasybok, men det är en lysande inledning på en serie som jag kan rekommendera alla fantasyälskare att läsa.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *