Blodets Röst

21 juni 2010

Författare: Nordin, Magnus

Serie: Skuggvarelser del 2

Tre år ar gått sedan morgonen Daniel vaknade upp och fann Kira borta. Han bor nu på fastlandet, pluggar och har sambo. Men minnena finns fortfarande kvar. När hans alkoholiserade far dör av en hjärtattack återvänder Daniel till Gotland och till bilskroten där han växt upp. Snart fiskas ett hundliknande skelett upp ur havet och en polis vid namn Kim Jäger vägrar släppa fallet, och hennes intresse av det kan vara personligt.
Trots att tre år har passerat så är varulvarna plötsligt tillbaka på Gotland, ute efter både hjälp och hämnd. Och Daniel är ovillkorligen bunden till dem med band som omöjligt kan brytas.

Om det är kärlek i fokus i första boken i serien, så är det hämnd och efterräkning som är temat i denna. Allt det som sker i Skuggvarelser nystas upp i den här romanen och ger konsekvenser för alla inblandade. En stor del av Blodets Röst utspelar sig bland varulvarna, i deras värld, undangömd bland bergen. Vargfolkets ålderdomliga levnadssätt och politik är dock smått uttröttande, men har man levt i världens avkrokar i hundratals år så har man. Dessutom är ju faktiskt inte arrangerade äktenskap, diktaturer och strikta, motsägelsefulla lagar utrotade i den mänskliga världen heller.

Blodets Röst utspelar sig inte riktigt i samma halsbrytande hastighet som föregångaren, men författaren slösar inte vare sig med tid eller sidantal. Det händer någonting hela tiden och relationer mellan karaktärerna utvecklas i regel abnormalt fort. I övrigt är det höga tempot inget problem alls. Ett problem är dock distansen till karaktärerna – ärligt talat så bryr jag mig inte speciellt mycket om dem. Författaren tecknar upp stora delar av deras personligheter och som läsare får man lära känna dem, men de känns helst enkelt inte tillräckligt tredimensionella. Några karaktärer är intressanta, till exempel Kira, medan jag växelvis tycker lite om och bryr mig inte alls om huvudpersonen, Daniel. Han är ingen dålig karaktär, bara lite blek. Och lite för bitter emellanåt, även om han kanske har anledning.

På det hela taget är det absolut inget fel på boken. Den är bara smått oengagerade. Den tar igen lite på slutet, men det blir aldrig någon toppenläsupplevelse. Dessutom är avslutningen lite av en besvikelse, i alla fall gällande varulvsdelen av världen, men en misstanke finns om att det kan komma en uppföljare. Annars är slutet mer än en liten besvikelse.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *