Brasyl

19 juni 2008

Författare: McDonald, Ian

Serie: Fristående

Brasyl och alla möjliga sorters lovord har andats i samma meningar. Med god grund, hoppades jag, eftersom den även fått en Hugonominering (stort sf-pris). Så mina förväntningar var höga, på grund av allt jag råkat snappa upp via Internet. Jag gillar egentligen inte det här; när jag läser en ny bok vill jag som mest ha ett milt intresse av den. Höga förväntningar är dåliga, oftare än inte. I Brasyls fall så är jag osäker på hur stor roll de spelade.

Tre parallellhandlingar följer från början till slut och alla utspelar sig i Brasilien. År 2006. Marcelina är den ambitiösa TV-producenten som är villig att korsa gränser för att hitta den ultimata reality-serien. Hon lever med ett någotsånär komplicerat kärleksliv och ett alldeles för komplicerat arbetsliv. År 2032. Edson lever i ett högteknologiskt övervakningssamhälle, där han försöker bedriva lukrativa projekt som inte helt kommer överens med lagen. I sina affärer stöter han på kvantfysikern Fia, som han faller rätt pladask för. År 1732. Fader Quinn har skickats ut på ett uppdrag av yttersta vikt av sin order. Över Atlanten har han färdats för att nu kunna bege sig in i Amazonas djup i jakt på en ordermedlem som verkar ha lämnat Guds väg. Som följeslagare har han fransmannen Falcon, en forskare med nya teorier att pröva.

Dessa tre handlingar börjar enkelt, i en värld huvudpersonerna förstår, för att allteftersom bli inblandade i händelser som kullkastar större delen av deras världsuppfattning. Jag ska inte hålla inne med informationen: Brasyl väver in kvantfysik i sin handling. När det här så sakteligen började titta fram så började jag smått frukta en massa vetenskapsbabbel, som föga intresserar mig när jag läser skönlitteratur. Men McDonald balanserar det bra och lägger det på en nivå som både passar flytet i berättelsen och som ger en bra överblick i ämnet för läsaren. Jag visste inget särskilt om kvantfysik, men det hindrade inte min läsning överhuvudtaget.

Något som alla torde lägga märke till efter bara några sidor är språket och den, relativt, höga användningen av portugisiska ord och termer. Det här har sina för- och nackdelar. I börjar var det lite småjobbigt att vänja sig vid det. En ordlista finns längst bak, men jag blir inte särskilt upphetsade av att sitta och slå upp ord titt som tätt när jag helst vill läsa. Men det skadar inte handlingen när man inte förstår all denna portugisiska. Det är ofta detaljer. Efter ett tag så börjar man uppskatta detta och läsning blir mer stämningsfull eller kanske exotisk, i brist på bättre ord. Många fantasyböcker försöker få läsaren engagerad i en främmande värld med diverse knep och knåp. Brasyl, som utspelar sig i vår egen värld, gör ett bättre jobb av detta än de flesta.

Brasyl är absolut en bra bok. Jag gillar språket och den berättarteknik som McDonald använder för att skapa flyt i texten och fånga läsaren. De tre parallellhandlingarna är överlag bra, speciellt i den senare tredjedelen av boken. Jag hade dock lite småproblem att komma in i Brasyl, av anledningar jag inte riktigt känner till. Vad jag senare finner vara en brist är engagemanget jag får för varje enskild historia. Bortsett från att det tog tid att börjar bry sig så håller de ingen jämn nivå. Det här är väl egentligen mindre än brist hos McDonald och mer en fråga om mina preferenser. Jag tyckte alltid att Edsons berättelse höjde sig över de andra, både vad det gäller handling och miljö.

Bortsett från ovan nämnda positiva drag så gillade jag verkligen Brasyls förmåga att sparka igång de spekulativa tankarna. Kvantfysik är intressant, på den här nivån, och boken öppnade för många vinklar som läsaren själv får tänka vidare på, om han eller hon så önskar. Även om början inte föll i min smak så gjorde slutet definitivt det. En god, annorlunda och rekommenderad läsning, alltså.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *