Bronsflaskan

5 augusti 2005

Författare: Anstey Guthrie, Thomas

Serie: Fristående

Bronsflaskan (eller The Brass Bottle, som originaltiteln lyder) publicerades 1900 och Albert Montgomerys svenska översättning kom ut ett år senare. Det är också den översättning som ligger till grund för Alephs nyutgivning i år, fast med moderniserad stavning, ordföljd och ordval. Utan att ha läst vare sig originaltexten eller översättningen i sin tidigare form tycker jag att det har fungerat väl överlag – språket lyckas i sin balansgång mellan att behålla tidsandans karaktär utan att för den sakens skull kännas omodernt för nutida läsare.

Bronsflaskan är berättelsen om den stackars Horace Ventimore råkar befria en djinn som i sin tacksamhet häller rikedomar och under över sin räddare som egentligen mest vill bli lämnad ifred. Mr Ventimore hamnar, då djinnen inte riktigt kan inse skillnaden mellan förra sekelskiftets London och sitt hemland tretusen år tidigare, på så sätt i diverse obekväma situationer. Textens ålder märks inte bara på huvudpersonens problem med att uppvakta flickan som stulit hans hjärta och den nedlåtande synen på allt ickeeuropeiskt (någonting som i och för sig tragiskt nog inte nödvändigtvis behöver vara isolerat till gångna tider) hos de londonbor som läsaren möter utan också på berättarstilen.

Efter en måhända något trevande inledning tar historian fart så snart dess katalysator, vår djinn, dyker upp och fortsätter sedan i god stil genom resten av bokens tvåhundra sidor. Bokens stora behållningar är den lätt ironiska tonen och den trots den farsartade handlingen ganska lågmälda humorn men berättelsen är tillräckligt stark för att kunna stå på egna ben. Någonstans har något citationstecken ramlat bort, men inte i tillräcklig utsträckning för att det skall störa läsandet. De karikatyrartade – eller i alla fall ger de, här i efterhand, den här recensenten det intrycket – personerna fungerar alldeles utmärkt och texten flyter på. Bronsflaskan är inte tankerevolutionerade eller någonting som får läsaren att vrida sig av skratt, men likväl klart läsvärd.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *