Daemonslayer

27 december 2003

Författare: King, William

Serie: Slayer Novels del 3

Den tredje boken om det omaka paret Felix och Gotrek hade innan jag läste den alla förutsättningar för att bli den bästa hittills.
Demoner, galna dvärgar, mutanter och allmänt vansinne i en värld som jag fullständigt älskar, att det skulle vara en så här bra bok visste jag inte då.

Grundhandlingen i boken är att Felix och Gotrek hoppar på en dvärgisk expedition för att återta den förlorade staden Karag Dum.
Det hela börjar i klassisk ordning med att Felix och Gotrek sitter på en krog och häver i sig kopiösa mängder öl, vem känner inte igen det efter år av rollspel…
Allting slutar i ett krogslagsmål som verkligen visar vem utav dom två som är krigare och vem som är följeslagaren, beskrivningen av Gotreks första knytnävsslag av en berusad Felix är fullständigt fenomenal.
Deras färd går över kaos rike i norr för att nå fram till den förlorade staden, och på vägen händer en hel del som både lamslår och hänför läsaren.
Jag är imponerad över hur väl William king beskriver en värld som egentligen bara skapades som grund till ett figurslag spel och hur levande han gör det.

En vändpunkt i serien är när Snorri dyker upp, en godhjärtat men smått psykotisk Slayer som har tre spikar nerhamrade i sitt pannben, att han talar om sig själv i tredjepersons perspektiv delger verkligen en smått rubbad syn.
En annan personlighet som dyker upp är Malakai Makaisson, en galen dvärgisk ingenjör som blev Slayer efter att hans första luftskepp kraschade, hans nya skapelse Spirit of Grungni är platsen där nästan hela historien utspelar sig.
Det är även här som Felix stöter på Ulrika, en Kislevitisk adelsdam och Max Schreiber, en magiker som blev utkastad från magiskolan för hans intresse för kaos, men dom har ingen större roll i denna novell.

Beskrivningarna av den förlorade dvärgstaden för genast tankarna till Moria i sagan om ringen och slutstriden är imponerande uppbyggd, historierna omkring är också väldigt originella som den ödesdigra hammaren.
Historien är mycket bra och intrigerna ombord på skeppet är minst lika bra som allt som händer runt omkring, jag älskar att läsa den sköna engelskan som dvärgarna talar. (dvärgar skall bryta på skotska)

Historien är likt dom andra två mycket välskrivna och karaktärsdanande, man lär snabbt känna dom olika nya karaktärerna som dyker upp, och beskrivningarna av miljön är helt suveränt.
Att även Felix och Gotreks ärkerival Grey Seer Thanquol och en bunt Skaven dyker upp kryddar verkligen historien.
Sammanslaget är detta en väldigt bra historia full med galenskap, strider och mystiska platser, min klara favorit i sagan om Felix och Gotrek, ett måste för alla Warhammer fan.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *