Där drömmar blir till

11 november 2010

Författare: Andersson, Emma

Serie: Fristående

Olivia Marie Berggren är en olycklig tjej som varje dag plågas av saknaden efter sin gammelmormor Marie som dog fem år tidigare. En dag får hon i gåva guldhjärtat, ett vackert halssmycke, som tillhörde hennes gammelmormor och det är början till någonting på samma gång underbart och skrämmande. Olivia får reda på att det finns en annan värld – Enderra, där drömmar och sagor existerar. Men Enderras folk lider under en tyranns styre, och landets sanna härskare – kronprinsen Gaspar Rose har drivits i landsflykt tillsammans med sin yngre bror. Deras enda chans att återfå makten och störta Simon Tara, vars enväldiga styre får själva naturen att sätta sig upp mot honom, är guldhjärtat som Olivia bär. Och den som hon väljer att ge guldhjärtat till får tillgång till guldhjärtats oinskränkta makt, men det kan aldrig stjälas eller tas med våld. Enderras öde och prinsarnas liv ligger i Olivias händer.

Problemet med Där drömmar blir till är att den är så tröttsamt förutsägbar. Boken är som en dålig blandning mellan Cornelia Funkes böcker och Libba Brays serie Ögat Över Månskäran, samt valfri klassisk fantasyberättelse, och ingen som helst originalitet finns med i smeten. Vi har den ensamma flickan, en vacker prins, ett magiskt land, en riktigt ond skurk och ett smycke med magiska krafter. Och bättre blir det inte.

Boken är inte så undermålig att den inte går att läsa ut – den är väldigt lättläst och språket är emellanåt riktigt fint. Men jag bryr mig ärligt talat inte speciellt mycket om vad som händer med Olivia eller Enderra, och det är ett stort minus för boken. Dessutom genomgår vissa av karaktärernas personligheter lite konstiga förändringar då och då, vilket ytterligare bidrar till att boken ger ett ganska medelmåttigt intryck. Jag tror dock att jag är lite för gammal för den här boken också – hade jag varit några år yngre så hade jag nog funnit den betydligt mer fängslande.

Bokens största tillgång, för den har faktiskt sådana också, är sagostämningen som författarinnan lyckas få till. Just sagostämningen i boken är riktigt härlig och den gör boken betydligt bättre. Den lyckas inte släta över alla dess brister, men den gör att boken når upp till en trea i betyg i alla fall.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *