Darc Ages

13 oktober 2006

Författare: Yngve, A.R.

Serie: Fristående

David, en man från vår tid, blev nedfrusen i hopp om att när han tinades upp igen skulle utvecklingen ha gått framåt så mycket att hans dödliga cancer skulle kunna botas. Men det blev inte som han tänkt sig: när han hittas och väcks upp har 900 år gått. Darc, som han kallas i framtiden, vaknar upp i en värld som definieras av knivskarpa gränser: mellan samhällets elit och de vanliga människorna, mellan det friska folket som håller sig i städerna och de fruktade, sjuka människorna (”lepers”) som tvingas leva i vildmarken utanför. Utvecklingen har stannat, för ingen forskar eller uppfinner längre (åtminstone inte öppet). All kunskap är gammal och vissa sorters forskning och teknik är förbjudna.

Om 900 år räknar man inte längre tiden från Jesu födelse, utan från Monro, den dyrkade blonda gudinnan. En annan gudomlig gestalt är The Singing King – japp, det är Elvis. ”For it is written: The King is alive, and was seen walking the earth outside the common man’s home. He is all men, young man and old fat man at once.” När människorna hör Darc sjunga Elvislåtar börjar många av dem tro att han är en reinkarnation av The Singing King. De med makt försöker antingen använda honom till sin fördel eller få honom ur vägen. Och Darc gör snart egna planer: att bota ”lepers” och återinföra vetenskap och frihet i världen.

Darc Ages av A.R. Yngve är en väldigt underhållande historia som balanserar mellan humor och allvar. Många av de roliga inslagen har en ljus och en mörk sida – jag både skrattar tyst för mig själv och får en obekväm känsla i magen. Det obekväma är svårt att sätta fingret på, men det kommer av att under ytan på det här knasiga och spännande äventyret ligger samhällskritik på olika nivåer. Ibland är den uppenbar och ibland dold, men ofta träffande.

En av de roligaste episoderna är i början av berättelsen då Darc läser en historiebok och ser hur förvridet allt från hans egen tid blivit: ”Then came the Steel Age, when man first learned to use artificial power to build self-propelling machines. < …> The power of the old gods began to weaken under the rule of the robots. New prophets came – Tarwin, Marx and Spencers. < …> The robots began to grow intelligent, and once nearly threatened to exterminate mankind under the robot prophets Tee-1 and Tee-2”. Inte heller jultomten kommer undan: ”Setan-Klaws the red, bearded demon of greed, who sneaked into houses at night and poisoned the childrens’ minds with a limitless lusting after dead things.”

Humorn är helt klart styrkan i Darc Ages. Vitsighet saknas definitivt inte. Något jag däremot saknar är att komma under skinnet på Darc och de andra personerna. Att vakna i en värld som är helt annorlunda än den man är van vid måste vara en omstörtande upplevelse, men vad Darc känner inför det hela kommer inte fram så ofta. Ibland är det tydligt, men ”ibland” är inte tillräckligt. Och när Darc lämnar Damon City och äventyren tar fart tycker jag att inblicken in i hans inre nästan helt försvinner. Det hänger förmodligen ihop med att berättarstilen ganska ofta är berättande snarare än gestaltande, och den tendensen blir allt starkare ju längre in i boken man kommer.

En annan tendens är att det som gör att Darc Ages känns fräsch och egen bleknar ju större perspektiven blir. När Darc ger sig på att befria folken och sätta igång utvecklingen igen blir det på något sätt för mycket, personen Darc tappas bort och blir världsförbättraren Darc, hjälten Darc. Då saknar jag humorn och upptäckandet av världen från tidigare kapitel. Jag, som vanligtvis inte brukar ha något emot action och hjältefasoner, uppskattar faktiskt de stillsamma delarna av Darc Ages mer än de kapitel som innehåller strider och pampiga frihetstal.

Tyvärr känns det också ganska uppenbart hur boken kommer sluta. Darc stöter visserligen på massor av problem, men jag tvivlar aldrig på att det mesta kommer att lösa sig och tvivel är nödvändigt för att ett lyckligt slut ska bli riktigt bra.

Det är svårt att sätta betyg på Darc Ages, för den är ganska ojämn, men faktum kvarstår att jag helt enkelt tycker om den. En stark trea får det bli.

Darc Ages var en illustrerad webbföljetong innan den trycktes i bokform. Den kan läsas här: http://yngve.bravehost.com/aboutdarcages.html

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

1 kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *