Dark Lord of Derkholm

16 mars 2009

Författare: Jones, Diana Wynne

Serie: Derkholm del 1

I fyrtio år har Mr Chesney skickat turister från en annan värld på spännande pilgrimsfärder fulla av drakar, trollkarlar, alver, med mötet och besegrandet av Mörkrets Herre som klimax. Mr Chesney har blivit rik, men människorna i världen hans turister härjar runt i börjar bli ganska trötta på eländet. När den stillsamme trollkarlen (tillika uppfödaren av väldigt ovanliga djur) Derk blir utsedd att vara årets Dark Lord, samtidigt som hans son ska leda den sista pilgrimsfärden som trollkarlsguide, börjar dock ett år av pilgrimsresor som inte riktigt blir sig lika. Kan det äntligen betyda slutet för Mr Chesneys exploatering av den magiska världen? Eller är det bara början på ett ännu värre elände?

Det roligaste med den här boken är själva upplägget. Idén med pilgrimsfärder, där turister bildar ett Sällskap, som tar sig runt i världen och upplever alla fantasyklichéer som tänkas kan, är helt lysande och bäddar för ett belåtet småfnissande redan när man öppnar boken. Själva berättelsen är dock inte av den sorten man skrattar högt åt (okej, det finns några sådana passager också – som en dvärg med ett ganska oväntat namn). Diana Wynne Jones är nämligen den sortens författare som klarar av att vara både hysteriskt rolig och väldigt allvarlig på samma gång. Hennes humor bygger inte på att stapla skämt och ordvitsar på varandra, utan snarare på att servera en absurd situation, som de inblandade personerna sedan får försöka lösa – på blodigt allvar. Tack vare det blir berättelsen engagerande och gripande. När den dessutom är kompetent och spännande berättad blir det förstås svårt att lägga ifrån sig boken.

Vad beträffar karaktärerna, så måste jag tyvärr säga att har man läst ett antal av Jones böcker (vilket jag har) så lär man sig ganska snart känna igen typerna. Hon har ett visst antal favoritegenskaper hon gärna applicerar på sina karaktärer. Här finns huvudpersonen som skjuter allt på framtiden tills den hinner ifatt honom. Här finns den jordnära mamman i familjen, som står med fötterna på jorden, vet mer än hon berättar och som man kan lita på kommer att fixa saker och ting. Här finns även – visserligen nertonad, men ändå – den dramatiske typen som överreagerar, målar fan på väggen och får minst ett sammanbrott.

Samtidigt har det väl igenkänningens charm, får jag erkänna. Och hur som helst är det en underhållande berättelse med vansinniga detaljer som ger mersmak.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *