De som går igen

21 juli 2011

Författare: Sedgwick, Marcus

Serie: Fristående

Så länge Peter kan minnas så har han och hans far levt ett kringflackande liv, men nu har de slutligen slagit sig ner i den lilla byn Chust. De bor visserligen utanför byn och innevånarna har lite svårt att acceptera dem, men Peter trivs ändå relativt väl. Dock så undrar han varför hans far gräver ett dike runt deras hus och låter det fyllas med vatten, varför han bär runt på ett avlångt träskrin vars innehåll Peter inte får se, och vilka minnen det är han försöker dränka i de mängder brännvin han häller i sig. Och det är inte förrän mörkret sänker sig över de djupa skogarna och de döda plötsligt reser sig ur sina gravar i jakt på blod som Peter börjar få svar på sina outtalade frågor.

De som går igen har alla förutsättningar att bli en bra vampyrroman, men dessa förutsättningar tar inte författaren vara på. Boken borde vara åtminstone lite läskig, med tanke på den miljö den utspelar sig i – Transsylvaniens djupa skogar under en mörk och bister vinter på 1600-talet. Men det blir inte ett dugg läskigt. Nu är det här visserligen en ungdomsbok, så naturligtvis är skräckfaktorn aningen nedtonad, men lite skrämmande tycker i alla fall jag den bör vara för att vara värd att läsa.

I övrigt så är boken helt okej, men inte mer än så. Den är kort och går snabbt att läsa ut, vilket är till bokens fördel. Och även om Sedgwick har misslyckats med att få omgivningarna att te sig skrämmande, så lyckas han i alla fall fånga den dystra och isolerade stämning som råder i byn på ett ganska bra sätt. Handlingen fungerar också bra, ända fram till slutet i alla fall som är lite av en besvikelse. Jag tycker att allting löser sig lite för behändigt och vänder lite för snabbt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *