Den sovande och sländan

3 januari 2016

Författare: Neil Gaiman

År: 2015

Originaltitel: The sleeper & the spindle

Förlag: Bonnier Carlsen

I den senaste av Neil Gaimans böcker som har översatts till svenska ska en ung drottning ska snart gifta sig, men bröllopsplanerna avbryts när några dvärgar kommer med nyheter: i landet på andra sidan bergen faller folk i sömn. Det är som en sjukdom som breder ut sig, både människor och djur somnar där de står, fler varje dag.

Den sovande och sländan leker med flera sagor i en. Även om de flesta karaktärer är namnlösa – “Det är ont om namn i den här berättelsen” – är Törnrosa och Snövit med dvärgarna lätta att känna igen. Det är en berättelse där de tidigare sagorna spelar roll – Snövits tidigare årslånga sömn gör henne extra motståndskraftig mot förbannelsen – men som också tar andra vägar, där en drottning kan ge sig av på äventyr med bara sitt svärd och tre dvärgar, där inblandning av prinsar och deras kyssar är onödigt och där slutet inte är det man kan tro från början.

Även om det knappast är en bok som kommer att ta någon större plats i mitt minne, är det trevlig och lagom upprorisk läsning för stunden. Jag tyckte om glimtarna av den ensamma gamla kvinnan som hasar omkring vaken i ett sovande slott och de stämningsfulla, drömlika skildringarna av färden genom det sovande riket:

Ibland sprang vargar vid deras sida, och sparkade upp damm och löv från marken, fastän vargarnas förbifart inte tycktes störa de jättelika spindelnäten som hängde likt slöjor över stigen. Dessutom sprang vargarna ibland rätt genom trädstammarna och försvann bort i mörket.

Chris Riddells svartvita illustrationer har detaljer i guld och bidrar med en fin sagokänsla, även om han kanske hade kunnat låta bli vissa stereotyper. Över huvud taget återkommer jag ofta till ordet “fin” när jag tänker på den här boken. Jag lär inte läsa om den i sin helhet, men den är som gjord för att bläddra i.

sländan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *