Det förlorade barnet/(Blommornas krig)

2 februari 2006

Författare: Williams, Tad

Serie: Blommornas krig del 2

Den förlorade barnet är den andra delen av Tad Williams på svenska i två delar uppstyckade roman Blommornas krig; den första halvan har tidigare recenserats separat på Catahya.

Theo Vilmos, bokens huvuperson, har snubblat in i älvornas värld och hamnat mitt i de regerande familjernas — blomädlingarnas — maktkamp. Det är ett smutsigt Älvaland som målas upp i Blommornas krig: det magiskt underbara som vanligtvis förknippas med det har i stort sett utrotats på industrialismens altare; staden är segregerad och full av social misär. På något sätt lyckas människan ändå bli orsaken även till detta: flera gånger upprepas hur förtjusta älvorna uppenbarligen måste vara i att härma de dödliga, eftersom det är de senares innovationer som upprepas, bara spegelvänt: här är det magin som tar teknologins roll.

Boken lyckas relativt väl med att blanda magi och teknologi. Ävlalandet och huvudstaden får ett eget, sjudande liv med fascinerande och intressanta detaljer. Ändå saknas någonting; perspektivet blir väl mycket “det här är annorlunda så det måste vi ta upp och förklara” även från älvornas sida som inte alltid riktigt lyckas med att upprätthålla illusionen av att det som skall upplevas som främmande för Theo är någonting som de tänker på som betydligt mer naturligt än hur det går till i de dödligas värld.

Slut verkar inte vara Tad Williams starka sida. Det gäller den här gången också, men det är ett stort kliv i rätt riktning jämfört med hans tidigare stora fantasyserie, Minne, Sorg & Törne. Överlag bjuder boken på en uppfriskande omväxling: Tad Williams är ingen dålig författare, och jag rekommenderar absolut hellre Blommornas krig än majoriteten av de klichéfyllda serier som Wahlströms vanligtvis pumpar ut.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *