Det osynliga barnet

22 maj 2006

Författare: Jansson, Tove

Serie: Mumin del 7

Det osynliga barnet heter egentligen Det osynliga barnet och andra berättelser och är någonting så underbart som en novellsamling baserad i Mumindalen. Titelberättelsen, “Det osynliga barnet”, om flickan som uppfostrats med så lite kärlek att hon till slut blivit osynlig, är kanske den mest välbekanta bland alla Muminäventyr, och förtjänar att vara det. Ändå bjuder boken på mycket annat: här finns “Vårvisan” om Snusmumrikens möte med ett litet kryp som stör hans vårvisa, som inte vill titta fram i sällskap, och “Filifjonkan som trodde på katastrofer” som oroar sig för vad som kanske egentligen när det dyker upp är ganska trevligt och “Historien om den sista draken i världen”, som Mumintrollet en dag fångar. Eller “Hemulen som älskade tystnad”, om en hemul som plågas av sin alldeles för bulligt glada släkt när han mest vill bli lämnad i fred (han har mina fulla sympatier), eller i alla fall bli lämnad i fred av dem. För att inte tala om den kusligt stämningsfulla Hattifnattarnas hemlighet om när Muminpappan följer hattifnattarna på deras resa.

Det är möjligt att man borde ha läst de tidigare Muminböckerna för att få ut så mycket som möjligt av Det osynliga barnet. Det gör nu inte så mycket, eftersom det är en synnerligen behaglig resa att ta sig igenom Muminböckerna. Men det skulle vara värt det bara för den här samlingens skull.

För övrigt bör betyget nedan ignoreras.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *