Det viskande barnet

29 oktober 2009

Författare: Sandén, Mårten

Serie: Fristående

Sjuttonåriga Jannike Faltin, före detta värsting, är numera agent hos Byrån för Särskilda Efterforskningar, en hemlig organisation som sysslar med att utreda övernaturliga händelser. Under ett uppdrag stöter Jannike ihop med en ensam liten flicka som går och viskar för sig själv i skogen. Barnet visar sig ha kopplingar till en underlig händelse på åttiotalet, då en stor grupp barn försvann spårlöst från en liten by. Byråns undersökningar pekar på att ett uråldrigt gudalikt väsen, kallad Oker Boker står bakom försvinnandena. Och det är Jannikes jobb att förgöra honom. För att lyckas med det måste hon träda in i en annan värld. Men innan dess tvingas hon konfronteras med såväl ett gäng livsfarliga gycklare som självaste Näcken.

Det viskande barnet är uppföljaren till Den femte systern, som i min mening var en av förra årets bästa fantasyböcker på svenska. Jag hade med andra ord ganska höga förväntningar på uppföljaren. Och Mårten Sandén levererar den här gången också.

Den första boken var mer skräckbetonad, men i Det viskande barnet är fantasydragen tydligare, inte minst då Jannike kliver in i en starkt sagobetonad alternativ verklighet, där riddare, jättar, monster och talande getter är självklara inslag. Precis som i förra boken så är handlingen väl genomtänkt, men har inte riktigt samma halsbrytande tempo. Detta är dock ingen nackdel. Mårten Sandén plockar också upp en del av de trådar han lämnat oknutna i förra boken, men böckerna går ändå bra att läsa fristående.

Jannike Faltin är en rätt sympatisk hjältinna, både kaxig och godhjärtad och en mästare på att både försätta sig i och klara sig ur knepiga situationer (lite som en fantasylitteraturens svar på Lisbeth Salander…). Det är också lätt att tycka om de övriga karaktärerna. Jag gillar speciellt Magnus Eriksson Örnfot, den siste greven av en halvt bortglömd adlig ätt som råkar vara jättar, som alltid är prydligt klädd i skräddarsydda tweedkostymer, men som i hemligheter längtar efter en joggingoverall.

Det viskande barnet har ett slut som öppnar för ytterligare en bok om Jannike och Byrån för Särskilda Efterforskningar. Den ser jag verkligen fram emot.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *