Devlin’s Honor

8 november 2004

Författare: Bray, Patricia

Serie: Sword of Change del 2

Efter den våldsamma avslutningen i bok ett har nu Devlin blivit utsedd till rådsmedlem och general för den kungliga armén. Han gör sitt bästa för att rusta upp landets försvar inför en, som han ser det, trolig invasion. Han vet dock fortfarande inte varifrån hotet kommer.

Hans inflytande minskar allt eftersom veckorna går och hans hjältedåd inte längre är färska i folks minne. Hans motståndare försöker få bort honom från huvudstaden så att han inte kan ställa till med lika mycket besvär.

Ljusets svärd (Sword of Light), själva symbolen för den Utvaldes makt, har varit försvunnet sedan den siste “riktige” Utvalde stupade i samband med att Jorsk invaderade Duncaer, som är Devlins hemland.

Hans politiska motståndare försöker skicka ut honom på vad de tror är ett fruktlöst sökande efter Ljusets svärd. Devlin inser att med Ljusets svärd i sin hand skulle hans inflytande öka, då ingen längre skulle kunna tvivla på att han är utsänd av gudarna. Men han inser att det är fruktlöst uppdrag, vilket gör att han inte känner sig tvingad att anta uppdraget. En kort tid senare får han dock se en målning av Ljusets svärd, och inser att han har sett svärdet efter att det försvunnit, i sitt hemland Duncaer. Kan det verkligen vara en slump, eller är han verkligen utvald av gudarna? I och med att han vet var svärdet är tvingar geasen honom att söka efter svärdet.

Devlin fruktar att återvända till Duncaer där han förklarats släktlös och frändebane. Som om det inte vore hemskt nog så ser många honom som en förrädare i och med hans uppdrag som den Utvalde.

En stor del av boken tas upp av resan från Jorsk till Duncaer och de problem de stöter på där. Devlin börjar bland annat se i syne och höra saker ingen annan hör, och både han och hans vänner börjar undra om han håller på att bli galen.

Det är mycket tydligt att detta är bok två i en trilogi. Handlingen är lite tunn, och känns en aning utdragen. Upplösningen kommer cirka 30 sidor från slutet och är rätt simpel.

Det betyder inte att det är en dålig bok, bara att den är en aning svagare än den första boken. Detta är rätt vanligt för trilogier. Slutet på bok två bådar dock gott för en ganska mörk men ändå strålande tredje och avslutande del.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *