Dracula

20 november 2008

Författare: Stoker, Bram

Serie: Fristående

Dracula, den mest kända och inflytelserika vampyrromanen av alla, skrevs av irländaren Bram Stoker i slutet av 1800-talet. Den har länge varit svår att hitta på svenska, men i våras gav förlaget h:ström ut en ny översättning.

Historien är förmodligen rätt bekant för de flesta. En ung advokat, Jonathan Harker, får i uppdrag att resa till Transsylvanien för att genomföra en viss greve Draculas köp av några egendomar i England. Snart inser Jonathan att Dracula är ett monster och att han själv är fånge i slottet. Hemma i England är hans fästmö Mina på besök hos vännen Lucy, som blir mystiskt sjuk och det blir bara värre. Läkaren Abraham Van Helsing tillkallas, konstaterar vad det egentligen är de har att göra med och så börjar jakten på vampyren.

Jag har upplevt Dracula-berättelsen i olika former så många gånger att jag inte väntade mig att något skulle kunna överraska mig. Men överraskad blev jag. Jag blev överraskad över hur totalt jag drogs in i boken, hur spännande den var trots att jag redan visste nästan allt som skulle hända. Det är imponerande. Och medan det visserligen finns en del saker att invända mot, som synen på kön och sexualskräcken som en hel del har tolkat in i verket, eller för den delen synen på andra folk än de västeuropeiska, är de till stor del uttryck för den tid då Dracula skrevs och därför inte särskilt meningsfulla att klaga på.

När det gäller översättningen var det för länge sedan jag läste den gamla för att jag ska kunna jämföra med den, men jag tycker om den nya som Maila Hämäläinen har stått för. Den är inte oväntat något mer modern i tonen än originalet, men utan att stämningen går förlorad och den är behaglig att läsa på ett sätt som gör att sidorna bara rinner iväg.

Dracula berättas genom romanfigurernas dagböcker, brev och andra anteckningar. Det är stundtals trivsamt och stundtals ganska irriterande. Vampyrjägargänget är nämligen hopplöst godhjärtade, duktiga och präktiga och försitter aldrig ett tillfälle att tala om för varandra hur förträffliga de alla är. Så Dracula har sina brister, men den är en klassiker som fortfarande håller.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *