Drakväktare

17 december 2002

Författare: Roman, Andreas

Serie: Drakväktartrilogin del 1

Staden Nada i norra Asharien har haft en osedvanligt het sommar, och folket – som trots allt är vana vid extrem hetta – börjar muttra om det abnormala klimatet. I staden befinner sig Ran som är en av de legendariska drakväktarna, och hans ärkefiende Salohme och hans edsvurna bröder är honom tätt i hälarna… I Nada finns även en hel del andra främlingar, bland annat syskonen Paul och Madelein. De lever ett ambulerande liv eftersom deras föräldrar är döda sedan länge, och vandrar runt i Asharien utan något särskilt mål eller syfte. Men helt mot sin vilja blir de indragna i härvan, och deras livslånga band utsätts för svåra prövningar…

Ran, drakväktaren, är på jakt. I egenskap av drakväktare är han bunden till en enorm och mäktig drake, men han har länge varit åtskild från den. Och nu när hans fiender hopar sig har han bestämt sig för att återförenas med sin reptiliske bundsförvant. Men den artefakt han behöver för att kontakta denne har blivit stulen av den maktlystna historikern Selina. Men hon ämnar knappast släppa den ifrån sig frivilligt…

I denna hans första bok från Eons rollspelsvärld Mundana, berättar författaren om den uråldriga kampen mellan de mytomspunna Drakväktarna och den okända men mäktiga orden Dräparna. I skrivande stund har den uppföljts av “Dräparen” och “Demonen”. Jag gick in för att läsa boken med en aning tvekan i sinnet. Som alltid när det gäller svenska författare. Jag förväntade mig en medelmåttig bok, med alla de vanliga inslagen – kärvänlig mysfantasy i stil med Eddings, måhända med inslag av lagom mycket action… Och visst – den motsvarade väl delvis min bild, MEN den gjorde det på ett avgjort positivt sätt! Jag fångades direkt av handlingen, som drevs framåt på ett spännande och oförutsägbart vis boken igenom. Att Andreas Roman<7b> sen bestämt sig för att placera sin berättelse i i en värld skapad av Neogames ser jag inte som ett minus. Själv har jag spelat en del Eon, och det är rätt trevligt att känna sig hemmastadd i boken. Inte samma sak som att läsa en bok som utspelar sig i Forgotten Realms förvisso, men likväl en fin känsla.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *