Drakväktare

12 december 2002

Författare: Roman, Andreas

Serie: Drakväktartrilogin del 1

Debutromaner är alltid speciella, eftersom författaren i de flesta fall har väldigt lite rutin då de skriver dem. Andreas Romans fall är dock ett undantag som skiner starkt och vackert.

Boken handlar om Ran, som är på jakt efter en kvinna samtidigt som han är jagad av ett okänt antal onskefulla människor som vill se honom död. Jakten för honom till Sumariskogen, och om han inte lyckas få tag på Selina (kvinnan han jagar) kommer hans tid vara kommen.
Selinas mål är att finna ett tempel i den ovannämnda skogen, och har hyrt en liga råbarkade legosoldater till hjälp. Det ena missödet leder till det andra, och det slutar med att hela rövarpacket har brutit sig in i en familjs stuga och låst in man, hustru och barn i barnkammaren. Mannen, vars namn är Tom, lyckas fly för att hämta hjälp hos Kiriya, en alvstam som Tom är god vän till.
Som om inte det vore nog inträffar en olycka i en annan del av skogen. Den unga kvinnan Madelein sitter vid sin brors sida och ser broderns liv långsamt flyta bort tillsammans med blodet som pumpas ur det djupa såret i hans bröst.

I sanning, här har vi en bok som bryter mot en rad normer man brukar finna i episk fantasy! Huvudpersonen är en feg krake, “The bad guys” får inte stryk och hårda straff, fel personer dör, orättvisan segrar över rättvisan, oskyldiga dör. Många saker lyser med sin frånvaro.
Till en början var det lite svårt att skilja allt åt, eftersom tre handlingar vandrade pararellt med varandra. Men mot slutet knöts dessa tre samman till en prydlig rosett som jag älskade! Jag längtar till att få läsa uppföljaren Dräparen, det kommer garanterat bara leda till det bättre. Romans första bok var helt underbar, vad kommer då nästa att vara?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *