Drood

30 december 2010

Författare: Simmons, Dan

Serie: Fristående

När författaren Charles Dickens dog 1870 lämnade han efter sig en sista ofullbordad roman, The Mystery of Edwin Drood. Flera år senare skriver Dickens vän och kollega Wilkie Collins ner allt om de besynnerliga skeenden som omgärdade Dickens under hans sista fem år i livet. Ett mysterium som tar sin början vid en tågolycka i juni 1865, då Dickens för första gången träffade en gåtfull figur som kallar sig själv…Drood. Plötsligt finner sig Wilkie indragen i en malström av underliga händelser som alla på ett eller annat sätt kan härledas till denna hemlighetsfulle man, om han nu ens är en man…

Dan Simmons Drood är inget annat än 958 sidor viktoriansk mysteriefrossa. Lika omfångsrik, spretig och dramatisk, som om den skrivits av Charles Dickens (eller för all del Wilkie Collins) själv. Å andra sidan går den kanske alltför mycket i gråskalor för att passa den pryda viktorianska publiken, med en berättare som intar mer laudanum än vad som är brukligt och dessutom mer än gärna smädar en av den viktorianska erans största litterära idoler, Charles Dickens, så ofta han kommer åt. Tur att jag inte är en av dem då, för jag gillade verkligen det här. Det här är en berättelse som kommer att snurra i mitt huvud ett bra tag till, som trots sin tjocklek lämnar läsaren med mycket att fundera över. Simmons är stilistiskt säker och övertygar mig helt om att detta i själva verket skrivits av den verklige Wilkie Collins. Dessutom är jag grymt imponerad över hur väl sammanhållen denna mastodontroman är. Trots att den innehåller flera trådar och händelseförlopp känns ingenting överflödigt. Simmons kombinerar fakta och fiktion på ett i det närmaste sömlöst sätt, det går nästan inte att skilja det ena från det andra. Romanen ledde till en hel del sökande på Wikipedia, och när jag fått bekräftat att den verklige Wilkie Collins faktiskt var en paranoid opiummissbrukare framstår han allt tydligare som en opålitlig berättare. Eller så var han egentligen inte paranoid alls…

Som sagt, den här kommer att snurra i skallen ett tag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *