Dunkel: 12 märkliga noveller

22 oktober 2012

Författare: Arvid Svenske och Jonatan

Serie: Fristående

Arvid Svenske och Jonatan “Plogen” Loxdal är två unga, svenska skribenter som gjort några avtryck i bloggosfären – t ex: http://attvaraplogen.blogspot.se/- och Svenske har gett ut böcker på eget förlag tidigare -som “Festivalminnen” -09- De är, enligt egen utsago; “stora fans av skräck, framför allt författare som Stephen King och HP Lovecraft”.

Under möten i dunkla lokaler föddes idéen till ett gemensamt bokprojekt och här är det nu, med omslag av Loxdal som är en habil tecknare. De har skrivit sex noveller var om tillvarons dunkla sidor och husgudarnas inflytande märks i en Kingskt precis miljöbeskrivning i historier fast förankrade i svensk vardagsverklighet, antingen de utspelas på en krog vid stängningsdags, en ödslig sommarstuga eller ett klassrum fyllt av uttråkade gymnasieelever:
“Det brukade inte bli så mycket diskussioner på religionen. Mina syrliga instick brukade hon /lärarinnan/ vifta bort /…/ medan lågpannorna där bakom var aktivt ointresserade.”

Författarna ger prov på en del träffsäkra och snitsiga formuleringar och de är duktiga på att bygga upp krypande kusliga stämningar, när man närmar sig den punkt där normaliteten rämnar och det Lovecraftskt ohyggliga träder fram. Det blir ofrånkomligt litet fånigt ibland och texter som inte riktigt håller ihop. Här och var finns ganska dåligt skrivna partier. Men det finns framför allt riktigt goda uppslag till skräckberättelser som mobboffrens hämndlystna gengångare som dyker upp en sen kväll på ett glassigt kontor för att sätta en “socialt kompetent” översittare på plats i Loxdals “Sällskapet”. En nybliven änkling ställs inför ett delikat moraliskt dilemma när hans hustrus ande påstår att det finns en möjlighet för honom att få henne tillbaka i Svenskes “Spökhustrun”. Kan man göra vad som helst för den man älskar och kan man lita på ett spöke?

Loxdals “Skenet på Högbergsgatan” är en mycket suggestiv skildring av hur en festkväll allt mer börjar kännas som en obehaglig mardröm. Svenskes “Gravplatsen” är en skicklig Lovecraft pastisch.

Det känns som början på två intressanta författarskap.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *