Elantris

1 september 2006

Författare: Sanderson, Brandon

Serie: Fristående

Det här kan mycket väl vara den bästa bok jag någonsin läst. Efter att jag slagit ihop boken var det min första tanke. Jag är inte helt säker längre; jag tror aldrig att jag kan säga att en specifik bok är den allra bästa. Men Elantris är utan tvekan en av de bästa. Att jag mer eller mindre sträckläste drygt sexhundra sidor säger en del. Att jag sedan i en näringsintagspaus, efter att ha läst knappt halva, beställde Sandersons senaste bok säger nog också en del. Att det enda jag kan klaga på är texten, som svärtade ner min fingrar en smula, får tala för sig självt.

Att Elantris är en hänsyftning till Atlantis har nog få missat. Elantris var en stad befolkad av gudar; de kunde förvandla sopor till mat, och med en enkel handviftning kunde de läka dödliga sår. Staden var den största och vackraste i hela världen. Med sina enorma murar utgjorde den en makalös syn. Och ljuvligast av allt var: vem som helst kunde bli en Elantrian. Förvandlingen kallades för Shaod; den kunde komma över vem som helst, bonde eller kung. Det var en kraft som ingen kunde styra över, utan den fungerade helt slumpmässigt.

Men Elantris: Gudarnas Stad, försvann för tio år sedan. Nu är det en förruttnad stad; byggnaderna rasar samman, lera och smuts fyller alla skrymslen och vrår. Det enda som står intakt är den gigantiska muren, som kastar en olycksbådande skugga över staden Kae, som är den enda staden av fyra som står kvar efter Elantris fall. Men förvandlingen sker fortfarande, men nu förvandlas ingen till någon halvgud längre. Håret faller av, huden skrynklas ihop och blir gråaktig, svarta utslag täcker kroppen. Och så slängs man in i Elantris, som nu är världens grymmaste dystopi. Där får man överleva efter förmåga. Att klara sig mer än ett år är det få som gör.

Raoden, kronprins av Kae, vaknar en morgon och upptäcker till sin stora fasa att Elantris förvandling har tagit honom. Hans far, den inte särskilt omtyckte kungen, gör affären snabbt med sin son. Han slänger in honom i Elantris innan någon annan får veta något och täcker över det hela med en dödlig sjukdom. Samtidigt anländer prinsessan Sarene till Kae och hon skulle ha gift sig med Raoden. Av politiska skäl så räknas de dock redan som gifta, även om den traditionella ceremonin inte genomförts. Och även om Raoden är ”död”. Så Sarene är en änka redan innan hon gift sig.
Ännu en ny person anländer till Kae; Hrathen, högt uppsatt präst från det mäktiga riket Fjordell. Hans uppgift är att omvända hela landet inom loppet av tre månader. Om han misslyckas så är landet dödsdömt…

Elantris är kanske inte en särskilt komplicerad bok, men den är väldigt omfattande. Personen är många och intrigerna än fler. De tre nämnda vid namn ovan är huvudpersonerna, som man får följa i vart tredje kapitel. Till en början går de åt skilda håll, men deras vägar korsar varandra snart. Raoden försöker överleva i Elantris så gott han kan. Sarene, med sin politiskt aktiva bakgrund, sätter sig in i Kaes maktspel och försöker ta över efter sin make. Hrathen sätter sina strategier i verket omedelbart. Alla tre karaktärer är magnifika och sannerligen minnesvärda. Detsamma gäller den enorma skaran av biroller.

Det är en tung bok, med en väldigt seriös ton rakt igenom. Få humorinslag finns med, men de som dyker upp är välplacerade och framförallt roliga. Den dystopiska världen innanför Elantris murar är skildrad på ett starkt sätt, som gör att man sympatiserar med Raoden och de karaktärer han möter. Till och med de som går emot honom. Kontrasten mellan det som händer innanför murarna och det som händer utanför ger en skön känsla till det hela. Det är olika nivåer av tragedi, skulle man kunna säga. Boken är något av en blandning mellan politiska intriger och religiös tro, samtidigt som Elantris hela tiden ligger i bakgrunden. Men framförallt är det en utsökt karaktärsskildring som görs. De tre huvudpersonerna har komplexa personligheter. Sanderson utvecklar varje vrå av deras sinnen men utan att göra något övertydligt. Svar serveras sällan på silverfat. Och hela tiden sitter man och funderar på nästa steg, men utan att lyckats något vidare. Elantris är absolut inte helt oförutsägbar, men det finns ofta flera vägar boken skulle kunna tänkas ta. Innan slutet hade jag förvånats över vändningar mer än en gång.

Det är en uppfriskande bok att läsa. Upplägget är kanske inte helt unikt, men karaktärerna och deras interaktion är annorlunda, vill jag påstå. Det här är inte din typiska fantasybok inte. Den traditionella magin finns dock med, men mycket av det ligger i Elantris förflutna. Så mycket som Sanderson lyckats få in mellan första och sista sidan är imponerande. Djup finns det gott om, inte bara i de välskrivna karaktärerna utan också i alla frågor som reser sig runt religion, samhällsuppbyggnad och människors liv i allmänhet. Innanför Elantris murar får man både en och två filosofiska åsikter att begrunda.

Ja, sammanfattningsvis så kan jag bara säga att det är en enastående bok, som tilltalar mig på alla sätt och vis. Brandon Sanderson är en författare jag ska hålla koll på i framtiden. Däremot vågar jag inte vara så snabb med att rekommendera Elantris till någon större skara. En hedersplats i min hylla får den dock. Högsta betyg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *