Elminster: The Making of a Mage

1 augusti 2003

Författare: Greenwood, Ed

Serie: Elminster del 1

När man pratar om Forgotten Realms-litteratur så är Ed Greenwood den okrönta kungen. Man kan givetvis ha sina dispyter om vem som är den duktigaste författaren bland denna onekligen fina skara som faktiskt producerar riktigt bra litteratur för oss forgotten realms fans. Salvatore R.A är väl kanske en som bör nämnas i dessa sammanhang. ”Dark Elf Triology” har fått god kritik och är en trio riktigt läsvärda böcker. Det var dock Ed Greenwood som år 1975 lade de första byggstenarna och började skapandet av Forgotten Realms världen. Han gjorde detta i samband med det hemmasnickrade D&D spel han uppfann samtidigt.
Det var först 1986 som TSR köpte Forgotten Realms av skaparen vilket så småningom resulterade i en uppsjö Forgotten Realms böcker med olika undertecknade författare.Okej, nog med Forgotten Realms historia. Låt oss gå vidare och ta en titt på själva boken.
Ed Greenwood har skrivit ihop hela fyra böcker om Elminster, den mest omtalade magikern i hela Forgotten Realms världen. När jag inhandlade denna kvartett böcker så måste jag erkänna att förväntningarna var skyhöga. Men dessa skulle visa sig mötas av riktigt bra litteratur.

”Elminster: The Making of a Mage” är den första boken i serien. Händelserna utspelar sig i det tämligen lilla och betydelselösa människoriket Athalantar under Faerûns solar. Sex giriga prinsar vill alla åt tronen som lämnats tom efter den legendariska kungen Uthgraels död. Elthryn, Elminsters fader som egentligen är den sjunde prinsen har sagt nej till makt och berömmelse och lever ett stilla liv i den idylliska lilla staden Heldon. Men när Belaur, den äldsta prinsen av de alla fått övertaget över de resterande fem genom att ha anlitat magi så hinner verkligheten ifatt Elthryn. Belaur å andra sidan får betala ett högt pris ska det visa sig för dessa magikers tjänster då dessa börjar föra dagordningen och lämnar kung Belaur utan någon makt överhuvudtaget.
Under en vacker sommardag i Heldon svävar dock en drake över byn. På denne drake sitter en magiker anlitad att döda den sjunde prinsen så Belaurs tron ej är hotad och magikernas makt säkrad. Magikern bränner byn och dödar Elthryn framför pojken och sonen Elminsters ögon. Elminster klarar sig med en hårsmån levande ur striden och lyckas fly. Han svär att hämnas sin fader och bestämmer sig för att för alltid ta avstånd från magi, ett löfte som så småningom visar sig omöjligt att hålla. Här börjar Elminster, den enda prinsen fortfarande lojal mot det fria Athalantar sitt äventyr som tar honom kors och tvärs över hela riket. Han träffar människor som fortfarande är lojala mot Uthgrael och det riktiga Athalantar och inte det Athalantar som styrs av magiker och barbarism. Han spenderar en tid i Hastarl, huvudstaden som tjuv. Han tillbringar även flera vintrar med de laglösa utanför Hastarl som fortfarande tror och lever på drömmen om ett fritt Athalantar vilket ej inkluderar de magiker som sprider skräck i riket. Han lär sig såväl svärdets styrka som skuggornas och vi hittar här förklaringen till varför Elminster i D&D har ett par nivåer som såväl tjuv som slagskämpe.

Elminsters kamp mot de magiker som utan rätt tagit makten över Athalantar präglar hela boken. Samtidigt födds en magiker som en av få på Toril slåss för det goda här i livet och inte ser magi som ett medel att skapa skräck och vinna makt utan istället som en sak man kan använda för att göra gott. Elminsters visa insikt och kloka resonerande angående framförallt magi leder honom rakt i famnen på Mystra, magin och mystriets gud. Han skolas i magi av såväl skogsalverna som av Mystra själv. Han är fast besluten om att skipa rättvisa i riket och han hittar vänner på de minst förväntade platserna. De skygga och fagra skogsalverna kommer till hans undsättning och det hela bäddar för en oerhört spännande kamp.

Ed Greenwood är väldigt duktig på att få fast läsaren, det måste först konstateras. Det kanske är väldigt enkelt och primitivt sagt men så är det helt enkelt. Detta gör han med hjälp av en fartfylld bok där det alltid hänger något i luften. Han sparar ofta på platsbeskrivningarna vilket banar väg för mer fart och action (om nu den termen ens kan användas inom litteratur). Han lägger helt enkelt mer kraft på händelserna och inte på att beskriva husväggens mönster t.ex. Han har ett varierat språk fritt om än med vissa undantag från alldagliga klichéer och dylikt. Dialogerna är faktiskt helt fantastiska och hans förmåga att limma ihop dialog och berättande är fruktansvärt bra och måste lovordas.

Denna inledande bok i serien är en fullträff. Med ädla riddare på hästryggarna, lömska tjuvar i skuggorna, galna magiker och fagra alver skapar Ed Greenwood väldigt mycket av det lilla riket Athalantar. En bok som bara måste läsas av alla som tycker om Forgotten Realms.
Ed Greenwood imponerar och befäster sin plats hos mig som en av de absolut bästa fantasyförfattarna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *