Enders Spel

4 maj 2015

Författare: Orson Scott Card

År: 2013

Originaltitel: Enders Game

Förlag: Modernista

ISBN: 9789174992915  

Ender går i en skola där han vantrivs och är utstött. Hemma blir han trakasserad av sin sadistiska storeberor. Den enda riktiga vän han har är hans syster.
Men Jorden är hotad av aggressiva utomjordingar, och rymdstridsskolan börjar tidigt med att lära upp barn att bli de perfekta krigarna.
Ender blir utvald att bli en rymdsoldat. Men kan han leva upp till förväntningarna?

Ja, jag vet vad du tänker… Att jorden ständigt hotas av utomjordingar och att marinkårsliknande hjältar räddar dagen genom att skjuta på allt som rör sig är du van vid från B-filmer och dataspel.

Även konceptet med “utvalda” personer som är förutbestämda att bli otroliga hjältar är antagligen också det en kliché som använts så till leda i alla möjliga berättelser att du tröttna på det. Men den här boken är faktiskt annorlunda. Och då menar jag inte att de första kapitlen av boken innehåller ovanligt många korrekturfel utan att författaren inte gör en “Starship troopers” utan har skrivit en helt egen “pojkbok” som faktiskt är rätt bra.

Framför allt är historien om Ender mjukare och inte lika stereotyp och enkelspårig som verkar bara brukligt i genren. Ender är inte bara den ytligt tuffa marinkårstypen utan även en känslig person inombords. Det gäller för övrigt även de andra i berättelsen. Betoningen på själva “spelet” är också en variant som gör boken ganska aktuell. När allt kommer omkring så ser modern krigföring mer och mer ut som det gör i dataspel.

Boken påminner något om de sociala dystopier liknande Hunger games som blivit allt mer populära. Den tröttsamma inställningen att våld löser alla problem lyser med sin frånvaro, och någon halvfascistisk Heinleinfilosofi rör det sig inte heller om.

Militären är visserligen mäktig men även de hårdaste “sergeanttyperna” är ändå relativt empatiska. Det är inte bara svart eller vitt, utan samhällskritik betyder också en del.
Enders sätt att lösa kniviga problem är intressanta, även om det förstås kan bli lite smått komiskt när en huvudperson är så otroligt mycket duktigare än alla i hans omgivning.

Även framtidssamhället han lever i är ganska spännande och realistiskt, och inte minst har författaren funderat kring hur krig ska föras över de väldiga avstånden i rymden.
Det är skönt att författare har börjat smälta internet betydelse för samhället och tagit med det i berättelserna.
Kort sagt blir boken mer och mer läsvärd ju längre man läser.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

2 kommentarer

  1. Profilbild på TaurielTauriel

    “Enders sätt att lösa kniviga problem är intressanta, även om det förstås kan bli lite smått komiskt när en huvudperson är så otroligt mycket duktigare än alla i hans omgivning.” Den aspekten tycker jag känns som ett lite konstigt hål i konceptet faktiskt. Enders syskon hade blivit bortsållade för att de inte var bra nog. Samtidigt är båda två sjukt smarta och duktiga, medan nästan alla ungar i stridsskolan verkar avsevärt mycket sämre än Ender. Hur lyckades alla andra kvala in egentligen?

    Svara
  2. Profilbild på JasonJason Inläggsförfattare

    Ja. Håller med. Hade varit mer realistiskt om han varit bättre, men inte så totalt överlägsen som han var.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *