Fantasy

27 mars 2006

Författare: Lundwall, Sam J. (red.)

Serie: Fristående

Bakom den, när boken recenseras på en fantasysida, intetsägande titeln Fantasy gömmer sig en antologi fantasynoveller sammanplockade och (huvudsakligen) översatta av Sam J. Lundwall. Målet är att ge en varierande bild av genren och dess underavdelningar, med undantag för “vad man kan kalla kioskfantasy, närmast ett slags hästböcker där hästarnas bytts ut mot drakar, alltsammans tryfferat med vackra prinsar, hemska monster och ädla trollkarlar”. Överlag får man säga att den har lyckats ganska bra med det; det är en antologi med noveller som bjuder på en ganska stor variation på de flesta sätt, med så skilda namn som till exempel Lord Dunsany, Nancy Springer, H.P. Lovecraft, Elizabeth Moon och Jack Vance.

Gahan Wilsons “Riddaren, draken och jungfrun” (“The Knight-Errant, the Dragon, and the Maiden”) är en underhållande och synnerligen charmig kortnovell. Elizabeth Moons “Den lyckliga grodan” (“The Happy Frog”), som på ett liknande sätt vrider på myten om prinsen som förtrollats till en groda, delar nämnda drag, men blir eftersom den sträcks ut över så många fler sidor kanske inte riktigt lika vass.

I närheten av kategorin befinner sig även Lord Dunsanyns “Fröken Cubbidge och romantikens drake” (“Miss Cubbidge and the Dragon of Romance”), som trots en roande avslutning ändå tillhör antologins svagare kort, tillsammans med Lucia Elpos “Senji” (“Senji”) om prinsen som försöker rida ifrån mörkret och Nancy Springers “Pojken som flätade manar” (“The Boy Who Plaited Manes”). Ändå är särskilt de två senare novellerna sådana som i en något sämre antologi säkerligen hade pekats ut som någonting på plussidan som drog upp den.

H.P. Lovecrafts “Sarnaths undergång” (“The Doom That Came To Sarnath”) tappar som alltid en del på att överföras från Lovecrafts mäktiga, egenartade engelska prosa till ett annat språk men lyckas ändå bygga upp en kuslig stämning. Larry Nivens “Tvekampen” (“Not Long Before the End”) om en trollkarl som långt före vår tideräkning bär på en fruktansvärd hemlighet är läsvärd, liksom antologins längsta novell, Robert E. Howards “Häxan” (“A Witch Shall Be Born”), en Conan-novell som representera Sword & Sorcery-delen (eller “anabol steroidfantasy”, som Lundwall beskriver den).

Fantastiske Jack Vances “Liane Vägvandraren” (“Liane the Wayfarer”, ur The Dying Earth) och Lucius Shepards “Drakmålaren” (“The Man Who Painted the Dragon Griaule”) är förmodligen de två bästa novellerna mellan de gula pärmarna, även om det är svårt att avgöra — Fantasy är en antologi med många bra noveller. Särskilt “Drakmålaren” målar är en fascinerande historia och även om det är en av inte mindre än tre draknoveller så känns alla som någonting eget och fräschare än titlarna antyder.

Fantasy borde passa de flesta läsare, både de som vill ha en introduktion till genren såväl som de som har läst en del men tröttnat på taffligt skriven standardfantasy; de som inte har lust att binda upp sitt intresse i en serie på fem böcker ytterligare en gång utan vill ha någonting kortare att ta itu med eller de som känner att de har lust att testa några nya författarskap. Oavsett är det en väldigt bra, ibland fantastisk, antologi med en intressant och varierande samling noveller.

För övrigt bör betyget nedan ignoreras.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *