Fool’s Errand

10 april 2003

Författare: Hobb, Robin

Serie: The Tawny Man del 1

För det första måste jag varna alla som inte läst The Farseer (Berättelsen om Fjårrskådarna) och tänker göra det (den föregående serien) att sluta läsa nu. Att avslöja delar av slutet på den vore den största synd jag skulle kunna göra. Det nöjet måste man uppleva själv.

Tio år har gått sedan Fitz lämnade livet som den kunglige bastarden FitzChivlary. Efter att Verity och de andra drakarna drivit ut Rödskeppen i havet igen har Fitz och hans varg Nighteyes rest landet runt och utanför det, för att till slut slå sig till ro i en utbygd i Buck. Där lever han – nu känd som Tom Badgerlock – Nighteyes och Hap, en ung pojke som Starling lämnade i hans vård i en stilla ro, långt från civilisationens centrum. Livet som FitzChivalry är glömt och att vända åter till Buckkeep eller Burrich och Nettle ser han som en omöjlighet, alla tror att han är död och att bryta den bilden skulle krossa Burrich och Nettle totalt, inte för att tala om att alla vet att han är Witted. Om han skulle vända åter från döden skulle inget kunna rädda honom undan en mer grundlig avrättning, kungligt blod eller inte.
Fortfarande får han problem av sin Skill, för var gång han använder den tycks smärtan efteråt värre. Så kommer hans förflutna till sist i kapp honom.
Chade kommer plötsligt en dag till hans stuga, och ber honom att åter komma tillbaka, för att lära Veritys arvinge Dutiful om Skill, förmågan som alltid funnits i det kungliga blodet. Han är den enda kända personen i riket som kan använd det, alla andra är döda. Fitz fruktar även att prins Dutiful kan vara Witted, en stor möjlighet om man föds av föräldrar som både är det. Chade, som nu är personlig rådgivare åt drottning Kettricken förutom sin syssla som kunglig lönnmördare, intygar att ingen skulle kunna känna igen Fitz numera, med ett så ärrat och väderbitet ansikte att han ser mycket äldre ut än han egentligen är. Fitz avböjer dock, det livet har han lämnat bakom sig.
Missnöjd reser Chade iväg och efter en tid kommer även Fool, numera känd som Lord Golden – en väl ansedd adelsman vid Kettrikens hov. Även han anser att Fitz borde återvända, om än inte att träda i Kronans tjänst igen. Månader går efter att Fool lämnat Fitz och han hyser inga planer på att återvända. Men så kommer ett brådskande bud från Buckkeep och Chade som råder honom att med all hast komma till Buckkeep. Fitz vet att Chade aldrig skulle bett honom om det såvida det inte vore mycket viktigt. Med största hast reser Fitz tillbaka till Buckkeep, den plats som han senast lämnade i en kista. Väl där visar det sig att prins Dutiful har försvunnit, med vilja eller hot vet ingen.

Robin Hobb skriver precis den sortens fantasy jag tycker bäst om: mörk, dyster och allvarlig fantasy. Ingen sagolik och rolig fantasy som jag verkligen lärt mig att hata. Hobbs böcker sjuder av verklighet och allvar, inget går alltid som det ska, vad som helst kan hända – precis som i verkligheten. Robin Hobbs serie The Farseer Trilogi är i mina ögon det bästa fantasyverket som skrivits.
Efter att jag läst The Farseer Trilogi gav mig an Hobbs andra serie – som utspelar sig i samma värld men söderut – The Liveship Traders. Den tar vid kanske bara något år efter The Farseer Trilogi – vilket små ledtrådar här och var avslöjar – men de har inget med varandra att göra. När jag sedan gav mig på denna underbara bok upptäckte jag att Hobb kopplat serierna närmare. Fitz besöker platser som personer i The Liveship Traders gjort vilket ger lite blandade känslor. Det är alltid roligt att se vad som hänt på platser och se dem ur en annan synvinkel men det hela får världen att kännas mindre på något sätt – man vet vad som finns på andra sidan kullen.
Tillbaka till bokens handling så börjar den väldigt långsamt med hur Fitz tänker tillbaka på sitt tidigare liv och vad han gjorde efter att Verity och drakarna drivit Rödskeppen från sina kuster och besegrat ledaren. Så kommer Chade och sedan Fool och det hela leder till vad man hela tiden gissat: Fitz ger sig av mot Buckkeep igen. Fitz har en helt annan karaktär sedan den första serien, vilket är mycket troligt med tanke på allt han har fått utstå under det korta liv han tjänat kungen. Han är nästan lika hård på insidan som han ser ut på utsidan. Han kan inte fullt lita på någon, utom Fool.
Boken är ungefär till hälften ganska tråkig och det “tvånget” att läsa vidare infinner sig inte riktigt förrän i slutet då det blir helt omöjligt att lägga ifrån sig den. Hobb visar återigen vilken mästare hon är på att skriva böcker, dock längtar jag tills hon lagt den värld hon arbetat hittills med och börjar med något nytt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *