Forest Mage

28 december 2009

Författare: Hobb, Robin

Serie: Soldier Son del 2

Eller: Viktväktarens Guide till Fantasyland. Av Robin Jordan.

Nevare Burvelle, andre son till en andre son, har överlevt Speckpesten, men istället för att bli tärd av sjukdomen så blir han smällfet. Magin tar ett allt fastare tag om honom och börjar påverka hans handlingar. Steg för steg monteras hans liv ner och han blir allt mer miserabel. Allt som kan gå fel går fel. Det är deprimerande. Efter mycket gnäll och självömkan så hamnar han i fortet Gettys vid gränsen till Specks territorium, där soldaterna håller på att bygga en väg rakt genom helig mark. Så följer en inre kamp mellan de två sidorna av Nevares själ: ska han vara sann mot sitt soldatarv och hjälpa soldaterna (som stöter bort honom) att hugga ner skogen i kungens namn, eller ska han bejaka den andra sidan av sin delade själ och rädda Specks (som behandlar honom som en gud) och deras heliga lund?

Vem bryr sig?

Det är redan från början klart och tydligt på vilken sida Nevare kommer att hamna, och boken blir därför 700 sidors depression som traskar plågsamt långsamt mot ett uppenbart mål. Och vi kan inte ta ett enda steg utan att behöva lyssna på Nevares gnäll. Han kan inte ens tänka någonting som ifrågasätter världsordningen utan att känna skuld, ånger och hunger.

Sida upp och sida ner beskrivs varenda munsbit som han stoppar i sig, ungefär som om läsaren skulle sitta på kanten av stolen och bita på naglarna och tänka: ”Blir det svamp eller blir det bacon till frukost? Jag står inte ut med spänningen! Åh, svamp, puh! Vänta lite nu, betyder det att han kommer att äta bacon ikväll, eller ska han lyckas spara den till morgonens frukost? Och vid herre min gud, vad blir det till lunch?!?”

Slicka upp smulorna, torka svetten ur arselskrevan och låt oss gå vidare med handlingen, tack!

Allt som allt, en fullkomligt meningslös bok med en av genrens tråkigaste huvudpersoner. 90% av innehållet i den här boken hade kunnat hoppas över om författarinnan bara hade gett sin stackars huvudperson skuggan av en förmåga till självständigt tänkande. Det är fascinerande hur författarinnan lyckas med konststycket att till och med få sex i skogen att framstå som tråkigt, just genom att personen som upplever det är så ofattbart låst i sitt tänkande.

Hobbs sämsta. Håll dig borta från den här serien!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *