Fru Sola

15 januari 2007

Författare: Sandman Lilius, Irmelin

Serie: Fristående

Fru Sola är namnet på en trilogi som här samlats inom pärmarna för en bok: Gullkrona gränd, Gripanderska gården och Gångande grå skulle mycket väl kunna läsas fristående i sig, men fungerar nog ändå bäst här, i sin helhet och med den berättelse som spänner över dem alla tre samlad. Förlaget utnämner dem på bokens baksida till barnboksklassiker, men personligen skulle jag nog inte ha uppskattat dem hälften så mycket säg innan tonåren som jag gör nu.

Fru Sola är tre av de tidigaste utgivna – endast Bonadea, från 1967, kom ut före dem – böckerna om Irmelin Sandman Lilius Tulavall, hennes finlandssvenska lilla stad vid Finska viken, här vid den senare delen av artonhundratalet. I viss mån blir även Fru Sola läst för sig en skildring av Tulavall – och i bästa fantasytradition är det på sätt och vis om Tulavall som kampen står, om än inte på minsta vis på samma sätt som med högfantasyns slag och härar – men berättelsen cirklar kring flickorna Bonadea och Silja, och den sistnämndas systrar Sanna och Sissela, och de människor som står dem nära eller som de väljer att engagera sig i.

Fru Sola är inte en bok för den som vill ha mäktiga magiker, hemska monster och bottenlös ondska. Det är en stämningsfullt berättad saga om Tulavall och problemen där: om tullar, om gäster utifrån och om borgmästarvalet och makthunger som rör om i samhället, och om den fattigdom som hörde tiden till. Det är inte melankoliskt och dystert, men inte heller bör man förvänta sig en berättelse utan svärta. Familjen Halters, dit de tidigare tre nämnda systrarna hör, har en far som efter en olycka inte är riktigt närvarande och inte kan arbeta utan som mest måste vårdas och passas (men som kan berätta fantastiska sagor), en mor som inte längre riktigt orkar med och alltid har svårt att få ekonomin att gå ihop till både hyra och mat på bordet.

Irmelin Sandman Lilius språk passar alldeles lagom till det hon skriver om och gör både staden och de egensinniga personer som befolkar den levande på ett sätt som nästan bara det skulle göra det värt att läsa den. Det finns inte några större mängder riktigt bra fantastiska berättelser skrivna på svenska, men hennes hör dit. Läs dem.

För övrigt bör betyget nedan ignoreras.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *