Frukost i skymningen

9 juni 2009

Författare: Johansson, KG

Serie: Fristående

Om ungefär 60 år är Stockholm gassande hett. Alla människor lever uppkopplade hela tiden, reklamen vräker sig över en vart man än går, i dokusåporna har folk vilt sex med varandra och hela världen styrs av ett fåtal företag/religioner (same shit, different name). Allt detta gör försäkringstjänstemannen Frank Dribble oerhört trött. Samtidigt, i ett bara nästan lika hett Luleå, grubblar Selena på hur hon ska kunna bevisa att brandvarnaren inte fungerade som den skulle när hennes föräldrars hus brann ner – hennes föräldrars väl och ve hänger på det. Eller ska de tvingas lämna nätet och bli zombier utan kontakt med samhället?

Det är en både deprimerande och komisk bild av framtiden KG Johansson har skapat i sin nya sf-roman Frukost i skymningen. Deprimerande, eftersom alla negativa sidor av dagens skräpkultur blivit norm, och komiskt, eftersom hela världen därmed har blivit väldigt bisarr. Den ständiga reklamplatskampen mellan de olika religionernas frontgestalter, för ett ta ett exempel.

När det gäller själva berättelsen går vissa teman igen från Johanssons ungdomstrilogi Glastornen. Båda historierna handlar om att våga bryta mot normer, ta steget utanför samhället och att stå upp för det man tror på. Maktfullkomlighet och blind lydnad finns även i revolutionära led, och ibland kanske man inte lyckas vara så ärlig mot sig själv som man tror. Det är väl berättat och engagerande, även om jag kan tycka att slutkapitlen känns lite hastiga, händelser beskrivs utifrån, efter att de inträffat, istället för – vilket jag skulle ha föredragit, även om det hade gjort boken ett femtiotal sidor längre – som upplevelser medan de skedde. Det dödar spänningen en hel del faktiskt, och gör en riktigt bitskt rolig och ironisk roman lite tamare än jag skulle ha önskat.

Sedan måste romanens kärlekspar vara det mest omaka par jag läst om på länge. Trots att det påtalas hur de känner sig attraherade av varandra, så har jag hela tiden lite svårt att fatta varför, i alla fall varför det inte bara stannar vid fysisk attraktion, för något gemensamt verkar de inte ha. De övertygar mig inte riktigt, och det är synd.

Jag hoppas att det kommer en uppföljare, för det känns som om Frukost i skymningen lämnar mig med lite för många frågor obesvarade, trots att alla trådar samlas ihop och avslutet är tydligt.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *