Fruset Blod

14 september 2009

Författare: Mead, Richelle

Serie: Vampyrakademin del 2

Efter en storskalig strigoiattack vars like ingen någonsin förut sett – troligtvis har de haft människor till hjälp – förflyttas hela S:t Vladimirskolans elever tillsammans med deras familjer till en gigantisk skidstuga över julen för att varje moroi ska vara bättre skyddad. Hela stället är fullt av beskyddare och det innebär att Roses mamma Janine är där. Och sedan Janine lämnade sin dotter på S:t Vladimir när hon bara var fyra år gammal för att kunna fortsätta vara beskyddare har deras relation inte varit den starkaste. Och som om Rose inte redan hade tillräckligt med problem – hon har kärat ner sig i sin mentor Dimitri, trots att han är sju år äldre – och som om inte det var nog så visar han intresse för Tasha, en moroikvinna. Dessutom försöker en av hennes vänner, Mason, visa hur mycket han gillar Rose och Rose kan inte ens lätta sitt hjärta för Lissa längre eftersom denna har fullt upp med sin pojkvän. Allt är en enda röra, och med moroiska kungligheter, beskyddare och skolelever under samma tak med hotet från strigoi hängande över sig är stämningen i skidstugan inte den bästa. Men allt kulminerar när Mason går för långt i sina försök att imponera på Rose.

Att läsa en bok precis efter föregångaren i samma serie har både sina för- och nackdelar. Det blir svårare att hålla isär det båda böckerna, speciellt som lite eller ingen alls tid har förflutit mellan slutet i den första och början i den andra. Å andra sidan är det lättare att foga ihop böckerna, att minnas alla detaljer ifrån föregångaren och det går snabbare att komma in i boken. I Fruset Blod finns dessutom en sju-sidig resumé av Törst, så det är absolut inget risk att man missar något, oavsätt hur lång eller kort tid det gått sedan man läste den första boken i serien innan man påbörjade den andra. Jag tror att jag skulle ha funnit den långrandiga återgivningen irriterande även om jag läst Törst för ett antal år sedan. En sak är att smyga in detaljer om den föregående boken i handlingen, men detta känns bara löjligt.

Men efter prologen förbättras saker och ting snabbt och man fångas hastigt upp av berättelsen. Mead har kanske inte skapat de mest fantastiska karaktärerna, men hon är bra på att beskriva och illustrera känslor. Dock så skulle hon kunna satsa på lite fler synonymer. Upprepningen av vissa ord kan bero på översättaren, det vet jag inte eftersom jag inte har läst den engelska versionen.

Men på det hela taget är Fruset Blod bättre än föregångaren, och inte dålig för övrigt heller. Jag har fortfarande lite svårt för de flesta moroi, som allt som oftast beter sig som bortskämda ungar, men även det har förbättras. Det är ganska en relativt enkel bok som inte bjuder på så mycket oförutsägbart, men som är tillräckligt bra precis som den är.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *