Fyra minuter

17 juni 2015

Författare: Johan Ring

År: 2015

Förlag: MIX förlag

Författaren har tidigare skrivit skräcknoveller och teman från dem sipprar in i denna debutroman, som är kusligt aktuell. Ett flygplan störtar, 150 människoliv utplånas men ingen på marken skadas för nedslagsplatsen är en potatisåker utanför en liten småländsk småstadshåla; Dunvik. Huvudpersonen Veronica är en återvändare, som tagit med sin pojkvän, Anders, från Stockholm till den vackra naturen och lugnet vid Kalmar sund. Men något börjar hända med människorna i lilla Dunvik, det är som om ren ondska radieras från olycksplatsen. En spännande och obehaglig händelsekedja följer där den unga kvinnan får kämpa för sin och sin familjs överlevnad. Ring följer det vinnande skräckkoncept, som exempelvis Stephen King använt, att långsamt låta fasan sippra in i en detaljrikt beskriven vardagsverklighet. Romankaraktärerna är “vanliga” människor med vanliga problem och glädjeämnen, som vi lätt kan relatera till.

Veronicas tunga ”bagage” som plågar henne dagligen och stundligen är hennes dåliga förhållande till fadern. En av anledningarna till att Veronica flyttat tillbaka till sin barndomsby var att komma närmare honom eller åtminstone är det vad Anders antagit. Men far och dotter har knappt någon kontakt alls trots att de nu bor på gångavstånd, fadern bor ensam efter att Veronicas mor gått bort efter en lång och plågsam sjukdom. Anders själv har inga större problem med att umgås med svärfadern, som han upplever som lättsam och okomplicerad. Han förstår inte vad som kan ha skett mellan far och dotter, vad som kunnat driva en in en sådan kil av skuld och skam mellan dem.

Det handlar om att Veronica måste lära sig att övervinna sina inre rädslor och ta ansvar. Det fasansfulla som kommit till byn med det störtade flygplanet kan ses som en materalisering av Veronicas och de andra bybornas oro för att något ska ta deras närmaste ifrån dem. Även om ägaren till potatisåkern är mest upprörd över skadorna på hans egendom och att den kommande skörden ska bli ödelagd.

Den verkliga skräcken är kanske hur ett litet samhälle som Dunvik lämnas att självdö och ruttna sönder inifrån. Landsbygdens utarmning är något som pågår runt omkring oss när det mesta utanför storstäderna reduceras till natursköna kulisser och människorna som bor kvar betraktas som misslyckade, inskränkta och utan ambitioner.

Samma tema återkommer i den novell som finns med som sk bonusmaterial i e-boksutgåvan av Rings roman. Novellen hör (löst) ihop med romanen och kan ses som en ”prequel” till skeendet i ”Fyra minuter”.

”Saken som åt Danny Smith” är en längre novell uppdelad i 17 kapitel, vilka ofta slutar med en framåtsyftande mening, en “varning” för att något riktigt hemskt är på väg att hända.

Novellen har tidigare ingått i en novellsamling “Mörkret i utkanten av stan”(Pupill förlag, också specialiserat på e-böcker) och har omarbetats sedan dess.

Det handlar återigen om när skräcken (en uråldrig ondska) kommer till en liten småländsk by (som tydligen ska finnas, Johan Ring har själv vuxit upp där precis som huvudpersonerna i hans historia men där slutar likheterna med verkligheten. Han har tagit sig vissa friheter med gestaltningen av geografi och befolkning i Högsby). Berättar-jaget är en av Danny Smiths bästa vänner som tillfälligtvis (?) heter Johan, de går på högstadiet och har fullt upp med att vantrivas i den lilla byn där de största orosmomenten varit en bufflig mobbare till klass”kamrat”, Filip, och Dannys like otrevlige farbror hembrännaren Konrad. Sedan börjar det naturligtvis hända saker, obehagliga, störande sådana. Danny öppnar sitt skåp i skolan och upptäcker att någon hängt upp en död katt på insidan av dörren. Dannys egen katt Ramses…

Under läsningens gång kommer man genast att tänka på Stephen King (igen!) och så småningom även HP Lovecraft. Från King känner man igen den långsamma introduktionen av något djupt skrämmande i vardagen såväl som skildringen av vänskapen mellan pojkarna, de inkännande detaljerna om ett helt “vanligt” samhälle och helt “vanliga” människor. Och det monster som nalkas är distinkt lovecraftskt- även om vi ju vet att King återanvänt de tanketomma hemskheterna, han med.

Eftersom redan titeln avslöjar att Danny Smith blir uppäten av något, kan jag avslöja varför ordet “sak” faktiskt passar alldeles utmärkt in just i den här berättelsen(Det påpekas ju stundom att användandet av ordet ” sak” för levande varelser är en felöversättning av engelskans thing som när det syftar på just levande varelser bör översättas med ”varelse” och inte ”sak”); Jag -berättaren ser “Någonting” som han har svårt att avgöra om det verkligen är något levande eller vad det är, äta på hans vän. Det är någonting ur en mardröm, något som inte borde finnas, något känslokallt men hungrigt(dvs helt i avsaknad av empati för människor som det ser enbart som föda):

“Överkroppen hängde ut ur gapet på den där ….saken.”

Det som egentligen “äter” jag-berättaren, det som är hans största skräck är att bli kvar i byn, som han ser som en alltför trång och begränsad värld.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

1 kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *