Girl Genius

11 januari 2008

Författare: Foglio, Kaja & Foglio, Phil

Serie: Fristående

Många nätserieskapare som når framgång trycker i efterhand sina verk på papper. Girl Genius har gått åt andra hållet: efter att ha varit en pappersserie lades den 2005 ut på nätet, och trycks nu bara som samlingsvolymer. Det är en pågående serie; i skrivande stund är den en bra bit in – rimligtvis nära slutet – i den sjunde boken.

Girl Genius utspelar sig i en alternativ industrialisering i Centraleuropa. Här och där har man till och med brytt sig om att slänga ut enstaka bitar vad det gäller språk: städer slutar ofta på
-burg, ett par av huvudpersonerna kommer från släkten Wulfenbach, någon enstaka detalj har tysk text och så vidare. Världen behärskas av gnistor (sparks) med förmågor de använder för att bygga maskiner och annat mekaniskt – magiker förklädda till vetenskapsmän (och -kvinnor). Den vetenskapliga fernissan är inte obetydlig: vetenskapens roll upprepas genom hela serien och det mest legendomspunna härskande huset är döpt efter heterodynprincipen. Även om skaparna vänder sig mot termen “steampunk” (och istället kallar det “gaslamp fantasy”) är det den mest passande etablerade etiketten jag skulle sätta på deras verk.

Ganska lite som görs idag är, tack och lov, fullständigt moraliskt svartvitt. Så inte heller Girl Genius. Seriens huvudperson är ändå vit som någon med hennes förmågor kan vara – därtill empatisk, modig, intelligent och naturligtvis ytterst kompetent. Jo, det blir rätt klichéfyllt. Det är inte om man letar efter djupa och realistiska personporträtt eller nyskapande som förändrar serielandskapet som man bör läsa Girl Genius. Det man hittar här är en spännande och medryckande berättelse som bit för bit låter läsaren pussla ihop vad som egentligen hänt och vem som gjort vad, då och då kryddat med humor som då och då får mig att le och någon enstaka gång att gapskratta – ett skäl så gott som något att läsa någonting.

Dessutom står Girl Genius ut bland övriga nätserier i att den är så vältecknad. Till och med den första boken, i svartvitt, fungerar acceptabelt – men det blir än mycket bättre när de resterande får klä sig i färg. Inte minst eftersom kvaliteten på arbetet fortsätter förbättras tills det verkligen blir ett imponerande stöd för de episka känslorna i berättelsen. Utan det stödet hade det här inte varit en berättelse som engagerat mig tillräckligt mycket för att jag skulle ha suttit och recenserat den här nu. Nu är den det. Det är jag glad för.

För övrigt bör betyget nedan ignoreras.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *