Glastornen

19 december 2005

Författare: Johansson, K.G

Serie: Glastornen del 1

I en värld av is och snö står pojken Hungrig och sjunger. Han håller på att genomgå en rit för att få sitt vuxennamn, sitt mansnamn, ett namn som om allt går väl kommer att uppenbaras för honom genom sångens trans. Hans stam är en liten grupp människor som lever som jägare och samlare i ett landskap där snön aldrig smälter, annat än i gamla skrönor ingen längre tror på.

Hungrig får sitt namn och blir den unge mannen Varg. Men han får samtidigt en mystisk följeslagare och ser också en underlig syn, som visar sig bli ödesdiger för både honom och hans närmaste. Varg tvingas ge sig ut på en lång vandring som för honom många dagsmarscher söderut, ut ur istiden och in i en värld av grönska, okända seder och faror han aldrig hade anat att han skulle möta.

Glastornen är KG Johanssons debut som romanförfattare och ännu en ungdomsroman från Wela Förlag. Det är en klassisk quest det handlar om, med en ung man som måste ge sig ut på äventyr för att lära sig saker om såväl världen som om sig själv – och förstås rädda ett och annat. Men sympatiskt nog går den där räddningen inte riktigt till som vanligt, och här finns inte heller vare sig allvetande trollkarlar eller mäktig magi. Däremot finns något annat – hur det kommer sig att Vargs värld ser ut som den gör blir efterhand allt mer uppenbart för läsaren, och förklaringen kommer som en bekräftelse snarare än som en överraskning.

Trots sitt ämne och upplägg känns Glastornen fräsch. Språket är enkelt och tydligt utan att kännas förenklat. Johansson berättar precis vad man behöver veta, och lyckas hålla balansen på den tunna lina där å ena sidan ytligheten och bristen på djup hotar, och på den andra sidan de tillkrånglade utläggningarna och onödiga orden. Tyvärr tappar berättelsen lite i slutet, och det känns som om Johansson hade kunnat göra mer av de kunskaper som uppenbaras för Varg i romanens senare kapitel. Jag hade dessutom gärna sett en annan typ av slutknorr, för slutet känns en aning tamt i mitt tycke.

Hur som helst är det här en riktigt bra ungdomsroman. Den rekommenderas definitivt till den yngre läskretsen – och är inte alls dum att läsa som vuxen heller.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *