Grendel

17 juli 2008

Författare: Gardner, John

Serie: Fristående

Såhär i efterhand så inser jag att Grendel inte var en bok för mig. Det är inte så att den är dålig, eller att jag inte fick ut något utav den. Men jag har bara läst ett par stycken ur Beowulf, och glömt det mesta av till och med det. Jag hade någon aning om vem/vad Grendel var. Jag trodde att det skulle räcka. Det gjorde det inte, egentligen. Men nu är det som det är, och jag tyckte absolut att boken fungerade med mina ringa kunskaper.

Grendel handlar, hör och häpna, om Grendel. Monstret från Beowulfeposet. Det här är berättelsen ur hans ögon. Hur han ser på människorna och deras värld, hur relationen är mellan honom och modern, hur draken kommer in i bilden, hur han tänker. Allt är berättat i första person, lite stream of consciousness, för er som läst litteraturvetenskap på någon nivå. Handlingen är inte så mycket att hurra för. Om det beror på att jag inte läst Beowulf eller ej vet jag såklart inte. Men jag uppehöll mig aldrig vid det, för det kändes aldrig som poängen.

Anne Bishops Ephermera-duo (Sebastian och Belladonna) försökte ge Ondskan i världen en personlighet. Det fungerade rätt bra, med några små skavanker bara. Men om hon hade John Gardners Grendel som förebild så lämnar det mycket att önska. Eftersom jag inte var insatt i Beowulf så blev det här (den stora) behållningen för mig. Monstret med personlighet, med själ, med tankar, med intelligens. Det är bra, det är intressant och det är skickligt skrivit. Vilket inte alls är dumt för en bok vars poäng är att skriva från monstrets vinkel. Boken blev värd att läsa för det här elementet.

En annan, mindre behållning, är tolkningsvärdet. Om man så vill så kan man läsa in mycket mellan raderna, där det inte står skrivit i klartext. Men det här fungerade lite sisådär. Vid några tillfällen släpper Gardner ner stora högar med spekulerande filosofiskt snack, främst ifrån drakens mun. Inte för att jag har något emot filosofi, existensfrågor och liknande. Jag är tillräckligt intresserad av det för att plugga filosofikurser på universitet. Men i mina skönlitterära böcker passar det inte riktigt med föreläsningarna. Inte för att författare måste vara subtila jämt och ständigt, men de kan gott göra det lite snyggt i alla fall.

Det var en intressant och underhållande bok. Med lite mer förkunskaper skulle det garanterat ge mer. Men det gav tillräckligt nu. Om det finns någon därute som gillar Beowulf så borde den personen läsa Grendel omgående. Ni andra kan göra lite som ni vill. Det fungerade ju för mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *