Harry Potter and the Goblet of Fire

20 maj 2005

Författare: Rowling, JK

Serie: Harry Potter del 4

Trollkarlsstudenten Harry Potter påbörjar sitt fjärde år på Hogwarts efter att ha avslutat sommaren med världsseriefinalen i Quidditch. Men allt är inte som det brukar. Dödsätarna, den onde Lord Voldemorts anhängare, har börjat samlas på nytt och både trollkarlar och mugglare har försvunnit spårlöst. Det här året ska Triwizard-tävlingen hållas på Hogwarts, en tävling mellan representanter från tre olika trollkarlsskolor. Delegationer anländer från två andra skolor och pratet är igång – vem ska bli Hogwarts kämpe?

Den fjärde boken i serien om Harry Potter följer Harry genom tävlingens olika moment, samtidigt som det dukas upp en klassisk mordgåta – vem är det som försöker sabotera för Harry, och vem är Dödsätaren som gömmer sig på Hogwarts?

The Goblet of Fire underhåller, men är inte ens i närheten av att vara den bästa boken i serien. Den inleds långsamt. Ett helt kapitel tillägnat en Quidditch-match blir olidligt tråkigt (ett typiskt sådant kapitel som man hoppar över andra gången man läser boken). Hermione gör bort sig totalt och tappar snart läsarens respekt när hon kämpar för husalfernas rättigheter. De onda karaktärerna är genomonda, de goda är genomgoda och Harry själv är så osjälvisk och nobel att man snart bara vill spy. Själva tävlingarna är dock spännande och engagerande, och vem som är Dödsätaren blir verkligen en överraskning. Boken innehåller en riktigt intensiv scen mot slutet, med en mörk ritual, men tyvärr förstör författarinnan effektivt stämningen genom att låta Voldemort stå i 20 minuter (jag lyssnade på boken på ljudband en gång – det var faktiskt 20 minuter!) och berätta om sin traumatiska barndom och beskriva i detalj hur han lyckades med sin plan. Varför måste skurkar som tidigare varit så skrämmande alltid förstöra sin image genom att berätta sitt livs historia för hjälten innan han försöker döda honom? Och när det hela väl är över och man tänker ”puh, inget mer tjafs”, så måste även förrädaren på Hogwarts berätta hela sin historia. Där slår man sig bara för pannan och suckar.

En intressant och underhållande bok om man gillar kluriga gåtor och inte kräver särskilt mycket trovärdighet och karaktärsdjup. Lättläst och bitvis spännande, men långt från det bästa JK Rowling har skrivit.

Betyg: en stark 2a.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *