Homeland

19 december 2002

Författare: Salvatore, R.A.

Serie: Dark Elf Trilogy del 1

Djupt under Faerûns yta, i the Underdark, de dunkla hålor dit solens strålar aldrig når, lever drowerna, svartalverna, och otaliga andra av mörkrets varelser. I dessa ändlösa vindlande grottsystem, där godhet och barmhärtighet är en egenskap som – i den mån den överhuvudtaget finns – är en livsfarlig svaghet, regerar drowerna i sina gigantiska och storslagna städer som ofta är många gånger större än människornas samhällen uppe i det stekande solskenet.

Men så har det dock inte alltid varit. En gång vandrade drowerna uppe under bar himmel liksom sina kusiner alverna. Men en ständigt ökande korruption av deras släkte fick sitt antiklimax när de började dyrka den grymma spindelgudinnan Lloth, och de blev fördrivna ner i underjorden. Där har de bidat sin tid, och genom årtusendena har grymhet och egoism alltmer blivit karakteristiska drag för det strängt hierarkiska samhället. Från första stund uppfostras barnen till att vara stenhårt lojala mot sitt hus, men att samtidigt ta för sig så mycket som möjligt – inget får stå i vägen för framgång; inte ens mord – så länge det görs på ett prydligt och obemärkt sätt…

Men Drizzt av huset do’Urden i staden Menzoberranzan är inte som andra barn. Trots att han från första stund drillats i drowernas levnadssätt såsom det anstår den andra prinsen av ett nobelt hus, har han fortfarande drömmar och godhjärtade idéal. Under sin uppväxt lär han sig att han måste dölja sina instinkter djupt i sitt hjärta för att överhuvudtaget kunna överleva i det rådande systemet. Men då han slåss, och strid är något som är centralt hos svartalverna, slåss han med passion och känsla; till skillnad från de andra av hans släkte som i huvudsak slåss för njutningens skull, och för utsikterna att få såra och döda. Och Drizzt är synnerligen skicklig. Omvärlden slås med häpnad av hans skicklighet med vapen redan då han är en ung pojke. Med tiden kommer han att allt mer inse sitt släktes ondska och illvillighet, men det är givetvis svårt för honom att acceptera det, då han själv är av samma härkomst som de andra i hans familj…

Drizzt kommer att inse att den enda i hela hus do’Urden som alls hyser några liknande känslor är dess vapenmästare, Zaknafein. I många år tränar han under dennes överinséende, och Drizzt räknas Zak som sin enda vän, vilket han också är. I det drowiska samhället kan man inte kosta på sig att ha vänner – en känslomässig relation innebär sårbarhet. En dag måste Drizzt dra vidare till Melee-Magthere, stridsakademin i staden för att genomgå de tio år av studier som skall fullborda hans utbildning till en fullfjädrad krigare. Men just på avskedsdagen försöker Zak av någon okänd anledning döda honom, och då de skiljs åt slår det gnistor om de båda. Drizzt beger sig till akademin som planerat, med existensiell ångest större än någonsin tidigare och berövad den enda människa han någonsin fått någon nära kontakt med. Skall han överleva Melee-Magtheres hårda prövningar? Och om han så gör, kommer den överlevande Drizzt do’Urden fortfarande att vara samma relativt naiva och godhjärtade yngling som han en gång var…

Detta är R.A. Salvatores första bok om Drizzt do’Urdens liv, och den har under de senaste decenniet följts upp av ett dussin ytterligare. Boken handlar om den oerhörda konflikten mellan godhet och ondska, hur Drizzt – med en drows kropp – och en vanlig alvs moral och värderingar reagerar på sitt samhälles hemskheter och hänsynslösa maktkamp. Det är en underbar bok för alla som gillar Faerûn och the Forgotten Realms, och ger en utmärkt bild av drowernas samhälle.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *