I demonernas spår

10 maj 2010

Författare: Brooks, Terry

Serie: Demonserien del 1

Flickan Nest Freemark är speciell. Det har hon vetat länge. Hon kan se mystiska varelser som ingen annan tycks kunna se. Varelser som håller till i parken i staden Hopewell. Nest hjälper parkens väktare Pick, en liten figur som ser ut som en gubbe gjord av mossa och grenar, att sköta om parken och se till att de onda varelser som finns där håller sig lugna. Till sin hjälp har hon sin magi.
En dag kommer två män till Hopewell. Den ene är John Ross, riddare av Ordet, även han med magiska krafter. Den andre är demon förklädd till människa. Båda letar efter Nest av olika anledningar, och mötet med de båda männen kommer att förändra hennes liv för alltid.

Efter de många böcker i Shannara-serien kom därefter en ny serie, Demontriologin. I den första boken av tre, får vi möta den lilla flickan Nest och stifta bekantskap med den mystiske John Ross.
Jag vet inte om det beror på översättningen eller Terry Brooks, men språket är som många gånger i Shannara-serien stundvis bra, och ibland otroligt barnsligt. Dialogerna känns konstiga och karaktärerna har sina mallar som de följer till punkt och pricka. Brooks försöker några gånger att överraska läsaren med “twistar” som jag inte alls blir förvånad över, och därför får ses som ett misslyckande. Det är synd och gör boken väldigt ojämn.
Själva idén har jag inget emot. Mitt problem är mer hur Terry Brooks behandlar den. Handlingen är förutsägbar och inte särskilt originell och fler än en gång visar sig mina gissningar av senare händelser stämma löjligt bra. De enda intressanta karaktärerna i boken är en indian som liksom Nest tycks känna till magin och kan se de varelser som hon kan, och som verkar veta mer än någon av karaktärerna, den andra är John Ross, Ordets riddare. Brooks är smart och avslöjar inte mycket om den mystiska indianen, och enbart lite om John Ross.
Jag läste Demonserien första gången när jag var tolv år och tyckte att det var bland det mest spännande jag hade läst. Efter att ha läst första boken elva år senare måste jag dessvärre ifrågasätta min dåtida smak. Men kanske är boken bättre på engelska. Eller så ska man läsa den när man är ung och (dum?) oförstörd för att få ut det mesta av den.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *