In the Night Garden

2 mars 2009

Författare: Valente, Catherynne M.

Serie: The Orphan’s Tales del 1

In the Night Garden är första halvan i serien The Orphan’s Tales. Andra halvan heter In the Cities of Coin and Spice. Fast jag skulle inte riktigt vilja kalla det en fantasyserie, för det skulle lura eventuella läsare. Det är snarare en sagocykel, med en ramberättelse som liknar den i Tusen och en natt. Det är en pojke som går ut i den stora palatsträdgården för att lyssna på en mystisk flickas berättelser, som hon läser ur märkena runt sina ögon. Scenerna i den här trädgården är få och korta. Resten är sagor i sagor i sagor.

Berättartekniken bygger ofta på att varje introducerad karaktär tar handlingen på ett sidospår för att berätta sin egen saga. Flickan berättar om Prinsen som möter Häxan, som berättar om sin Mormor, som berättar om den Onda Kungen, som i sin tur berättar… Och så vidare. Sagorna kan gå in i varandra, slå knut på sig själva, för att sedan återvända till ursprunget. För att försvinna lika fort, eftersom Värdshusvärden berättar om Träskkungen som berättar om… Det är såhär hela tiden, med korta kapitel som avlöser varandra på löpande band. Men sagorna snurrar inte alltid ner sig så mycket. Ofta skiftar perspektivet bara mellan två figurer.

Jag hade inte några som helst problem att följa alla trådar i huvudet, för allt vävs snyggt ihop förr eller senare. Allt hänger alltid ihop på något sätt. Vid vissa tillfällen sträcker sig en ny saga över bara några sidor, vid andra så kan de ligga i bakgrunden och jäsa fram till slutet. Jag säger slut för att det faktiskt finns sådana. In the Night Garden består av två större sagor, som får ungefär halva boken var. Det finns såklart kopplingar mellan dem, men inte på ”sagor i sagor i sagor”-sättet.

Ett kapitel är ytterst sällan längre än tio sidor. Oftare fem eller färre. Vilket inte säger så mycket, i och för sig, eftersom det får plats en väldig massa ord på de stora sidorna. Men det blir aldrig jobbigt att läsa då det finns mycket luft också. Men att ta sig från början till slut görs inte i en handvändning, eftersom sidoantalet nästan når femhundra. Det är en tjock bok, och den andra halvan är precis likadan. Så det gäller att investera lite tid.

Catherynne M. Valente använder sig ofta av ett poetiskt och målande språk. Inte helt olik Patricia A. Mckillip, även om likheterna är färre än skillnaderna om det ska pratas detaljer. Det här är ett gigantiskt plus. Få saker gör en bok så engagerande som ett estetiskt snyggt språk. Sagorna är inte lika intressanta hela tiden, men det är aldrig tråkigt att läsa dem. Vilket givetvis är språkets förtjänst.

Det är, för en gångs skull, lätt att rekommendera den här boken. Den som tycker om sagor tycker om In the Night Garden. Annars tycker man inte om sagor, punkt slut. Majoriteten är såklart Valentes egna uppfinningsrika och fantasifyllda påhitt. Men det finns tillräckligt många referenser till andra sagor för att göra boken till forskningsmaterial. Frågan är ju om det överhuvudtaget är möjligt att skriva en sagocykel idag, utan att dra paralleller till alla som redan finns? Nej, säger jag, tills någon bevisar motsatsen. Och jag bryr mig föga, när Valente visar vad som kan göras med genren som den här. Jag är imponerad.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *