Interview with the Vampire

6 oktober 2006

Författare: Rice, Anne

Serie: The Vampire Chronicles del 1

I ett mörkt rum någonstans i New Orleans sitter en ung reporter med man vid namn Louis. Louis är inte en vanlig man; han är en vampyr, en vampyr som vill berätta om sitt liv. Och reportern vill lyssna, så de börjar prata … Och så börjar berättelsen om Louis liv, om allt från hur han blev vampyr under sena 1700-talet och vad han har gjort fram tills idag.

Boken är egentligen skriven i tredjeperson, men eftersom att det mesta av boken består av Louis som berättar om sitt liv så blir det en förstapersonsberättelse. Själva nuet i boken är 1980-talet, men det mesta av Louis liv utspelar sig i 1800-talets Frankrike. Man får delvis träffa på den grymme och brutale Lestat, vampyren som gav Louis odödlighet, och Claudia, det unga vampyrbarnet. Hela tiden ur Louis perspektiv målas en ganska stämningsfull berättelse upp, och särskilt fokus riktas mot Louis osäkerhet gällande det nya livet – som efter ett tag inte är speciellt nytt längre – och kring de tre karaktärernas relationer till varandra.

Boken är lite luddig från och till; det finns en del tillfällen där man inte riktigt förstår vad det är som händer, och ibland blir man tvungen att bläddra tillbaka en bit och kolla upp saker för att se så de stämmer. Utöver det håller Anne Rice en ganska bra stil med beskrivningar och fokus kring karaktärernas tankar och utveckling. Det känns som om man får en ganska verklig beskrivning av händelserna, kanske just eftersom det är en karaktär som återberättar allt som har hänt. Det finns en del mystik i boken, framför allt rörande vampyrerna, vad de egentligen är, och liknande, även om det mesta faktiskt kretsar kring just karaktärerna och inte så väldigt mycket övernaturligheter – utöver själva grejen med vampyrer, förstås.

Har man sett filmen med samma namn (En vampyrs bekännelse på svenska) och tyckte att den var bra så är nog chansen stor att man tycker om även boken. Det är inte den bästa bok jag har läst, men den är helt okej; klart läsvärd. Den får en trea.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *