Into the Green

26 mars 2007

Författare: de Lint, Charles

Serie: Fristående

Om det är någon författare jag läst mer än någon annan så är det Charles de Lint. Bok efter bok har jag fängslats av den fiktiva staden Newfords mystik och invånare. Men det är också där jag till största delen har stannat. Självklart vet jag att han har skrivit annat, men hur jag än vrider och vänder på det så har det alltid varit ett likhetstecken mellan de Lint och nutidsfantasy. Just därför var det så roligt att jag möttes av en karta, helt sprungen från fantasin, när jag öppnade Into the Green. Men eftersom jag inte riktigt gillar kartor så hoppade jag över den och tänkte istället: ”Om det börjar med en karta, vad kommer då härnäst?” Svaret hittade jag snabbt. Härnäst kom ett klassiskt fantasyäventyr.

Boken är upplagd på ett sätt som gör att handlingen, åtminstone för mig, är aningen svår att berätta om. Fram till en viss punkt i boken förflyter ibland flera år mellan kapitlen och under dessa första kapitel händer väldigt många, större saker, som inte är passande att återge. Den egentliga intrigen och miljön drar igång först efter ungefär femtio sidor. I ett vanligt klassiskt fantasyäventyr hade det ju varit en droppe i havet, men Into the Green är knappt 250 sidor lång. I vilket fall som helst så handlar boken om den unga häxan Angharad och en märklig liten låda, som hotar både häxorna och ”det grönas” existens. Häxor i det här fallet är något som både män och kvinnor kan vara. De har en speciell koppling till ”det gröna”, som gör att de kan se saker andra inte ser. Detta är något som mottas på olika sätt runtom i världen.

Någon som ska förstöra en livsfarlig låda? Sade ju att det var klassiskt. Fast det här är mer som Sagan om Ringen, med bara Frodo (i form av en kvinnlig häxa), som sänds på första steget av färden av Gandalf (som här sitter fast i ett träd). Själva resan (som inte ens beskrivs) leder bara till en stad (som inte ens innehåller något annat än människor), där Sam finns (i form av en krigsveteran, som är nersupen, halvblind, lytt och bor i en sophög). Saruman återfinns också (fast som fet, äcklig handelsman) och såklart; Sauron (som… jag inte ska berätta mer om). Poängen framförd? Ta den med en hink salt.

Det är klassiskt, alltså, och inte alltid vidare originellt, men långt ifrån dåligt för det. Väldigt långt ifrån dåligt. Vad som fascinerar mig mest är att Into the Green är en komplett fantasysaga, med en fängslande och detaljerad värld, med många karaktärer, som både har en personlighet i nuet och ett förflutet som speglar deras beteende, med en handling som är genomtänkt och bra. Allt detta på bara 250 ynka sidor. Detta är, för mig, ett bevis på att denna typ av fantasy inte alls behöver skrivas på tegelstenar.

Närvaron av de Lint finns i allra högsta grad, även om man nu befinner sig världar ifrån hans Newford. ”Det gröna” och vad som ligger i det begreppet är ett element i boken som bara skriker de Lint. Ett annat extremt typiskt element är hur stor roll musiken spelar. Vidare så är definitivt karaktärerna, och sättet de framförs på, något jag känner igen från hans andra böcker. Bara för att Angharad är den självklara huvudpersonen betyder inte det att man alltid får följa hennes perspektiv. I vissa fall får man färdas vidare i berättelsen genom ögonen av en person, som på det stora hela bara är en biroll av en biroll. Den uppsjö av karaktärer som presenteras, och som bitvis tar över rampljuset, gillar jag skarpt. Alla trådar knyts också ihop, så småningom.

Into the Green är en behaglig bok att läsa. Charles de Lint har gjort ett fint arbete med sin magi här. Tanken slog mig också, medan jag läste, att Studio Ghibli skulle kunna arbeta med sin magi på storyn, med viss modifikation, och göra det till en film. Men det var kanske bara fantasin som rusade iväg lite. I vilket fall som helst så är Into the Green en bok jag varmt kan rekommendera till dem som vill ha en kort men komplett fantasysaga, som inte kräver mer än en ledig dag för att man ska kunna njuta av både början, mitt och slut.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *