Invasion

4 februari 2013

Författare: Koonz, Dean

Serie: Fristående

Det finns tre inriktningar för sci-fi: utopier, dystopier och monster. Den här boken hör till den sista. Sedan H G Wells Världarnas Krig känns dock monsterkonceptet ofta för gammalt för att fortfarande användas. Dock lyckas Dean Koontz förnya genren med den här boken.
Innan jag slumplånade den här boken på biblioteket hade jag aldrig läst något av Koontz även om jag hört en del positiv kritik.

I Invasion vaknar Neil och Molly av tungt regn. Ett regn som ser silverfärgat ut och doftar konstigt. Utanför huset beter sig djuren konstigt, vilda hundar ser rädda ut och de känner närvaron av något stort. Men vad?

Regnet faller oförtrutet och via TV och radio nås de av världsomfattande översvämningar. Snart slås all media ut. Och känslan av det stora kommer bara närmare. På en av de få radiokanaler som är kvar rapporteras som hemska varelser i storstäderna. Invasionen har börjat.

Boken styrka kommer aldrig ligga i dess karaktärsskildring. Huvudkaraktärerna är vänliga och felfria och skulle aldrig tveka att rädda oskyldiga barn. Även om det funkar i början håller det inte genom hela boken. Ej heller i skurkarna som för det mesta är stereotypiska psykopater som tycker om att döda barn. Skräcken i boken är ofta på gränsen att övergå i splatter. Dessutom känner man hur allt byggs upp för ett klimax som aldrig får utlopp.

Nej det är fantasin som förlänar Dean Koontz pris för sitt författarskap. Man möter aldrig utomjordingarna och ändå så är det de som håller i piskan. Allt från den främmande vegetationen till huvuden som pratar. Det är den stämningen av rädslan för det totalt främmande som driver boken framåt från början till slut.

Längre in i boken inser man att det finns ett större mysterium som väntar på att bli avslöjat. Det avslöjandet var helt passande och gjorde mig helt nöjd med min läsning. Invasion var en trevlig bok för stunden men hade potential att bli något mer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *