Ironside

23 augusti 2010

Författare: Black, Holly

Serie: A Modern Tale of Faerie del 3

Under Roibens kröning till Kung över det Osaliga Hovet, dricker Kaye lite för mycket älvvin och deklarerar berusad sin kärlek till honom inför hela hovet. Som svar skickar han iväg henne på ett omöjligt uppdrag – att hitta en älva som är förmögen att ljuga.

Förkrossad lämnar Kaye det Osaliga Hovet för Järnsidan, men hon hör inte hemma bland människorna heller. Hon berättar för sin mamma att hon är en bortbyting – att älvorna har Ellens riktiga dotter och att Kaye bara är en bedragare. Hennes mamma reagerar med både ilska och rädsla och Kaye dras återigen tillbaka till älvhoven. Här finner hon att Roiben är i fara – det Saliga Hovets drottning vill ha hans tron och Roibens hov är underlägsna i antal. Kaye slits mellan att vilja skada Roiben för vad han gjorde mot henne och det faktum att hon fortfarande älskar honom.

Jag tyckte att det kändes lite onödigt av Holly Black att repa upp slutet på Tithe och skriva en uppföljare, trots att en hel del lösa trådar kvarlämnades. Författarinnan lyckas dock snart, med sina fantasifulla älvor och välutvecklade personporträtt, övertyga mig om att en uppföljare faktiskt var nödvändig.

Om Tithe handlar om att ta reda på vem man är, så handlar Ironside om att hitta sin plats i livet. Det är inte bara Kaye och Roiben som är vilsna bland älvornas illvilliga och snåriga politik – även Kayes bäste vän och några av karaktärerna från Valiant har blivit insnärjda i älvornas värld och försöker anpassa sig till att vara en del av den världen också.

Jag trodde nästan att boken enbart skulle handla om hur Kaye plågas över vetskapen hade Roiben inte längre vill ha henne och att de drygt trehundra sidorna skulle gå till att beskriva de kval hon genomgår samtidigt som hon försöker klara av uppdraget. Men förvånansvärt lite sidutrymme går åt till att beskriva Kayes känslor angående detta. Boken handlar inte om hur hon kämpar för att fullfölja uppdraget, utan om älvornas politik och ränksmideri. Visst spelar uppdraget som Roiben gett henne stor roll för handlingen, men det tar inte över.

Kaye känns aningen nedtonad i denna bok. I Tithe var hon högst färgstark och en väldigt framträdande och underhållande knäpp karaktär. I Ironside är hon till exempel betydligt mindre rebellisk. Hon har fortfarande en stark och speciell personlighet, men den har bleknat en aning.

Ironside är dock en väldigt bra bok. Älvorna och deras värld är fantasirik och underbart beskriven – allting är färgstarkt, mörkt och olycksbådande och ingenting är som man först tror. Slutet känns dock lite för svävande för att vara avslutningen på serien och det känns som om Black medvetet har velat lämna en öppning för en eventuell fortsättning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *