Jonathan Strange and Mr Norrell

16 mars 2006

Författare: Clarke, Susanna

Serie: Fristående

Jonathan Strange and Mr Norrell (Jonathan Strange och Mr Norrell) är Susanna Clarkes monumentala debutroman. Den vann det prestigefyllda Hugopriset för bästa roman och stod nyligen klar som en av de nominerade romanerna till Nebulapriset. Dessutom är den av imponerande omfattning: min pocketupplaga uppnår strax över ettusen sidor.

Jonathan Strange and Mr Norrell är en fantasybok som få andra. Inspirationen och stämningen kommer betydligt mer från Austen — kanske Thackeray — än Tolkien och det som den har mest gemensamt med det senare namnet är att det är en mycket engelsk roman. Magin har sedan länge lämnat England och de magiker som finns är rent teoretiska sådana, som ägnar sig åt studier av sådant som varit och magiker som funnits och som egentligen inte har den ringaste förmåga. Dels för att de inte vet hur, dels för att det helt enkelt inte är gentlemannamässigt med sådant som att ägna sig åt den faktiska utövningen av magin.

Detta ändras när Gilbert Norrell, en ganska osympatisk figur, dyker upp: plötsligt har England återigen en magiker, en magiker vars vilja att erbjuda kronan sina tjänster i kriget mot Frankrike endast överträffas av hans önskan att delge världen sin personliga syn på magi och dess utövande. En magiker blir två när Jonathan Strange, bokens egentliga huvudperson, slutligen dyker upp.

Personerna känns trovärdiga, sett från ljuset av traditionen i vilken Clarke skriver. Jonathan Strange and Mr Norrell är en strålande bok och jag rekommenderar vem som helst att läsa den, men det kan nog vara svårare att komma in i den om man inte är bekant med den engelska artonhundratalslitteratur till vilken romanen anknyter (Austen, Thackeray, Dickens). Skulle man, än värre, vara bekant med den och hysa ett starkt ogillande inför den kan det vara någonting som skulle kunna komma ivägen.

Bland bokens många bättre drag hittas för övrigt att den handlar så mycket om böcker — försvunna böcker, sällsynta böcker, magiska böcker — och vem kan inte tycka om en bok där bokmord anses vara ett allvarligt brott? För att inte tala om den sympati man känner inför den annars så osympatiska Norrell när han tvingas lämna ifrån sig fyrtio av sina älskade böcker som skall släpas runt i krig och på slagfält.

Inledningsvis är det stora problemet den engelska magins återuppväckande och att få respekt för den i de högre kretsar man vill åt, samt Englands krig mot Frankrike och Napoleon Bonaparte. Det överskuggas dock senare av bokens två stora konflikter: den mellan de båda magikerna och de andra, mystiska problem de ställs inför.

Jonathan Strange and Mr Norrell är en fullkomligt lysande bok. Den är välskriven, nyskapande, underhållande — jag vet inte när jag skrattade så mycket när jag läste en bok sist — och intelligent. Ändå är den kanske lite för mycket av det i längden, eller är det i alla fall utspritt över alldeles för många sidor, för boken lider något under sin längd. Det är ingenting de flesta skulle läsa ut på en kväll och hade gott kunnat tappa ungefär en normal romanlängd utan att det hade gjort mer skada än nytta. Likväl: läs den. Det finns inte mycket annat i dess slag.

För övrigt bör betyget nedan ignoreras.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *