K55 – Lögnernas Valv

20 oktober 2011

Författare: Oscarius, Erika

Serie: Fristående

K55 – Lögnernas Valv utspelar sig år 2474 på gruvdriftsplaneten K55. Mänskligheten lever i valv under jord efter att en pest brutit ut på ytan och hela planeten satts i karantän. Sjukdomar och mutationer härjar bland den underjordiska befolkningen och moralen är låg. Här styr en grupp människor som kallar sig Styrelsen, men de får kämpa för att behålla kontrollen över mänskligheten. Anarki hotar.

För ett par år sedan sändes en grupp immuna soldater – grupp Alfa – upp på ytan för att försöka ta sig tillbaka till Moderbasen, det andra av planetens två Valv som gick under av oklara orsaker flera år tidigare. Men någonting gick fel och endast två av gruppens medlemmar återvände, sinnessjuka. Deras efterträdare heter grupp Bravo och styrs av gruppchefen Eddi Lorenz. De är Valvets sista hopp om räddning från livet under ytan och de tränas stenhårt, påhejade av den övriga befolkningen. Dagen för deras första riktiga uppdrag kommer allt närmare, men någon har bestämt sig för att sabotera för gruppen och dess samtliga medlemmar svävar i livsfara. Eddi och hans mannar bestämmer sig för att ta saken i egna händer och undersöka hotet mot grupp Bravo.

Mystiska sjukdomar och mutationer, en befolkning som drivits underjord, tankeförändrande droger, korrupta ledare, en kriminell motståndsrörelse, futuristiska prylar och vapen, klaustrofobiska gruvschakt – Erika Oscarius målar upp en häftig miljö till sin SF-thriller. I alla fall på ytan. Vid närmare granskning tappar den en hel del. Exempelvis så verkar det emellanåt som det är tufft att leva under ytan – små, begränsade utrymmen, bostäder utan egen toalett, utbred fattigdom och så vidare – men samtidigt så har befolkningen tillgång till lyxartiklar som hårfärg, extremt teknologisk utrustning samt avancerade droger, vilket är konstigt med tanke på att planeten befunnit sig i karantän de senaste trehundra åren utan någon kontakt med yttervärlden överhuvudtaget.

Lägg till det ett klumpigt, taffligt språk kryddat av massor av engelska uttryck, huvudkaraktärer som borde kännas tredimensionella med tanke på att de inte är riktigt de typiska hjältetyperna som man redan läst alltför mycket om men som är lika platta som papper, och en mansdominans som får mig att vilja dunka huvudet i väggen, eller, ännu hellre, dunka boken i väggen. Exempel: det finns två typer av kvinnliga karaktärer i K55 – Lögnernas Valv – kallhjärtade bitchar som gör vad som helst för makt eller pengar, och tjejer som endast flimrar förbi i boken för att ha sex med någon ur grupp Bravo. Och någonstans runt sidan femtio öppnar Eddi sitt skåp som författaren beskriver som ”fullt av manlighet” – det vill säga, vapen och stridsutrustning. Därefter går det bara utför.

Och alla dessa engelska uttryck som smygs in i framförallt dialogen. Jag kan inte förstå syftet med dem – förutom att irritera läsaren – eftersom alla i Valvet har någon slags språkomvandlare som gör att de kan förstå de vanligaste språken utan problem. Lika ologiskt är allt som oftast karaktärernas handlade – de reagerar underligt på och i de olika situationer de hamnar i, och växlar mellan olika sinnesstämningar i en rasande fart.

Handlingen i boken, när de känns som om den faktiskt är på väg någonstans, fungerar faktiskt ganska bra, men det begravs under allt det andra och jag läser boken enbart för att få den utläst, om än med en liten förhoppning om att det kanske blir bättre. Det blir det inte. Jag tycker det är synd, med tanke på den lilla mängd fantastik som skrivs och översätts i Sverige, att böcker som den här blir publicerade. Jag vägrar tro på att det här är det bland det bästa inom SF som Sverige kan producera.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *