Kitty and The Midnight Hour

1 maj 2013

Författare: Vaugh, Carrie

Serie: Kitty Norville del 1

De flesta urban fantasy-serier kör Twilight style, där vampyrerna och varulvarna är en stor hemlighet. Eller så kör de Anita Blake style där monstren lever bland oss öppet. Det fräscha med Carrie Vaughs Kitty Norville-serie är den utspelar sig mitt emellan, på den historiska tidpunkten då folk börjar inse att vampyrer och varulvar finns på riktigt. Hur skulle vårt samhälle hantera en sådan situation? Hur skulle du kunna berätta för någon du bryr dig om att du blivit ett monster?

Kitty Norville är inte bara nattpratare på en radiostation i Denver, hon är också en varulv som ännu inte vågat lämna garderoben. Och inte den enda, visar det sig. När hon startar “The Midnight Hour”, ett rådgivningsprogram för övernaturliga varelser som känner sig missförstådda och undanskuffade, blir det en stor succé. Desperata vampyrer, varulvar och häxor ringer in från hela USA och berättar om sina problem. Men Kitty själv får nya svårigheter att tampas med. Till exempel en sexig varulvsjägare och ett antal mordiska vampyrer som tycker att “The Midnight Hour” ska tystas – för alltid.

Kitty and The Midnight Hour är Carrie Vaughs debutbok och första delen i serien om Kitty. Det märks ibland för en del berättelsetrådar dyker upp lite här och var och slutet lämnar mycket öppet. Den här boken var skriven när urban fantasy inte var en stor grej så det finns en hel del att känna igen här. Vaugh försöker inte göra något för annorlunda i genren, men lyckas twista till en del klichéer. Kitty presenterar flera intressanta idéer om liv och mänsklighet, men framför allt är det en underhållande berättelse.

Det här kan låta konstigt men jag har ibland svårt för karaktärer man bara ska tycka om, istället för någon man kan hata lika mycket. Men jag gillade Kitty, som människa är hon nästan som vilken tjej som helst. Hon är smart, rolig, har ett tragiskt förflutet och har ett dead end-jobb. Hennes varulvssida vill dock bli omhändertagen och dominerad och därför blir hon sexuellt utnyttjad och mobbad av flockledaren Carl. Boken fokuserar mest på hur hon växer och blir mer och mer självständig. Don’t like, don’t read.

Det finns en del intressanta bikaraktärer men min favorit är Cormac, varulvsjägaren. Han har en av de bästa karaktärsintroduktioner jag läst om när han åker upp hissen till Kittys studio för mörda henne samtidigt som han ringer och berättar det under programmet. Otroligt roligt och lagom spännande. Han är den karaktär förutom Kitty som får mest utrymme i berättelsen samtidigt som han håller sig mystisk.

Det här är en bra semesterbok. Den är lättläst och flyter på snabbt. Boken är berättad i första person men när Kitty blir varulv byts det till tredjepersonsperspektiv och blir nästan som en drömsekvens. Mina favoritdelar av boken är däremot när Kitty håller sitt radioprogram, där hon ger råd och diskuterar det övernaturliga. Rolig, mörk, spännande och sexuell, en underhållande urban fantasy bok. Jag ska läsa Kitty goes to Washington som jag hört är ännu bättre.

(OBS: I början av boken ger Vaugh ut en lista på de låtar Kitty spelar mellan sina program. Lyssna gärna medan ni läser. Jag gjorde det och de gav boken är härlig atmosfär.)

3,5

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *