Knife of Dreams

14 oktober 2005

Författare: Jordan, Robert

Serie: Wheel of Time del 11

De flesta minns nog vilken besvikelse Crossroads of Twilight var, efter det lovande slutet i Winter’s Heart. En seg bok, där det inte alls hände speciellt mycket. Det finns säkerligen de som väntat sig att den här boken ska vara lika dålig, precis som det finns de som haft förväntningar på den. Till att börja med kan jag säga så mycket som att ni inte kommer att bli besvikna på boken. Det händer saker. Handlingen i serien går framåt! En stor del av de olika trådar Jordan har påbörjat tar sig framåt med ganska stora kliv, åtminstone jämfört med de senaste böckerna.

Aes Sedai-rebellerna från Salidar med Egwene i spetsen fortsätter sin kamp mot Elaida, och de kämpar till sitt yttersta för att ena Tornet utan ett blodbad. I Andor fortsätter Elayne kamp om Lejontronen, samtidigt som hon måste ena adelhusen och få tillräckligt med stöd, innan de som står emot henne invaderar självaste Caemlyn. Perrins långa och utdragna jakt efter Faile pågår fortfarande, men det drar ihop sig till en sammandrabbning mellan hans trupper och Aielklanen Shaido. Och samtidigt som Rand försöker att få fram en vapenvila med Seanchan så är Mat på flykt från Ebou Dar tillsammans med Tuon, De Nio Månarnas Dotter, som är i fara från självaste Imperiet. Hör och häpna, det händer saker på samtliga fronter, mer eller mindre.

Jämför man Knife of Dreams med Crossroads of Twilight är det alltså en oerhörd skillnad. Här händer det saker mer ofta än inte, även om boken givetvis har sina sega och mindre roliga delar. Sidor kan fortfarande tas upp av beskrivningar utav allt från broderier till rustningar och mattor, men tack och lov så väger de spännande delarna upp tråkigheten – och så är de utvecklade beskrivningarna Robert Jordan, och vad vore böckerna om han helt plötsligt bytte stil?

Medan Jordan fortfarande skriver prologer som täcker en sjundedel av sina böcker så har han lyckats med en trevlig och någorlunda spännande prolog, där saker och ting händer. Början gav intrycket av en händelserik bok, vilket stämde bra. Det går att se ett ljus någonstans i tunneln. Även fast boken är en helt klar förbättring så tror jag nog att det hade gått att få en del saker överstökade snabbare. En del händelser som fört handlingen framåt hade förmodligen kunnat nås på betydligt enklare sätt, utan en del av de onödiga omvägarna som Jordan tagit. Jag har lite svårt att förstå hur han ska lyckas dra ihop alla lösa trådar, men det går faktiskt att skymta ett ljus någonstans, långt, långt fram. Om han verkligen ligger i och gör nästa bok bättre så finns det hopp om att serien kommer att kunna få ett bra slut, faktiskt. Det går nästan att se hur trådarna börjar knytas samman nu, om än inte helt.

Så till ett betyg, vilket alltid är så svårt. Det är ingen höjdarbok, men jämfört med de senaste tilläggen i serien så är den nästan helt underbar. Den är spännande, för handlingen framåt på ett sätt som ger en lovande fortsättning i den sista boken. Ett mycket stort kliv i rätt riktning, men det är ändå inte en jättebra bok – den hade kunnat vara bättre. Boken är däremot helt klart köpvärd, så därför får den en mycket stark trea. Alla WoT-fanatiker, läs den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *